Varför inte en åländsk kommun?
Kommunsammanslagningsutredningar och behov av lagstiftning kring strukturförändringar som föranleds av att kommunen inte längre kan uppfylla lagstadgade krav på basservice för skattebetalarna diskuteras med jämna mellanrum i media. Föglö kommun har inte anhållit om att ingå i någon sådan utredning men figurerar som grannkommun i ett par pågående processer och kommunen har meddelat att man ställer sig positiv till att medverka till utredningarna och lösningar som är motiverade och ändamålsenliga för kommunens egen del. Att avvisa deltagande i en utredning i solidaritetens namn är för mig främmande eftersom en sådan är inget att rädslas över då den även kan innehålla segment som kan innebära ökat samarbete framom en direkt sammanslagning.
För min del kan en kommunsammanslagning för vårt vidkommande vara aktuell endast om den:
1) kan påvisa att kommunens skatteuttag på kort sikt inte åtminstone ska höjas (utan snarare nog sänkas)
2) kan påvisa att skattebetalarna får ett mervärde
3) kan leda till kvalitativt bättre och kvantitativt högre servicegrad för invånarna än vad som är fallet idag
4) kan säkra den enskilda medborgarens tillgång till fullgod närservice exempelvis i form av barnomsorg, skola, äldreomsorg och förvaltningsärenden.
Om inte dessa villkor kan uppfyllas för vår del finns det ingen vits i att på frivillig väg gå in för en lösning som försämrar kommuninvånarnas ställning. Landskapsandelssystemet har sänkt våra finansiella förutsättningar att budgetera som förut men tillsvidare saknas incitament som skulle tala för ett behov av sammanslagning. Däremot kan samarbetet utökas till andra kommuner vilket vi är villiga att delta i genom proportionerlig delfinansiering.
För övrigt anser jag att det är trist att inte enkommunsalternativet för Åland diskuteras. Det är den enda framkomliga vägen, som jag ser det, för att minska på aversionen mot olika strukturella förändringar i den här frågan. Den pågående revisionen av självstyrelselagen måste möjliggöra detta enligt mitt förmenande. Vid sidan om denna diskussion borde även fler kommunala samarbeten i stil med KST diskuteras öppet. I detta alternativ kan alla kommuner vara kvar men med färre uppgifter som man helt själv ska ansvara för, vilket kan vara en stark identitetsgrundande faktor för den enskilde medborgaren i det stora hela betraktat.
RAINER JUSLIN (LIB)
LAGTINGSLEDAMOT OCH KOMMUNSTYRELSENS ORDFÖRANDE PÅ FÖGLÖ
