Varför fler skrytbyggen för kulturen?
I media frågas det efter de politiska partierna löften till kulturfolket på Åland. Tydligen vill man att partierna skall lyfta fram kulturen, på samma sätt som man i vissa fall lyfter fram frågor om kommunsammanslagningar och kortrutter.
För ett antal år sedan byggdes ett fint, flott och fult kulturhus i Mariehamn. Där skulle hela den åländska kulturen inrymmas, hette det. I verkligheten är det så dyrt att hyra in sig där, att de flesta kulturföreningar inte har råd med det. Om någon hyr in sig för en föreställning, så måste de ta så höga biljettpriser för att ha råd med hyran, att vanliga ålänningar inte har råd att gå dit.
Kulturhuset är inte heller anpassat för rörelsehindrade, och finns det ens en hörselslinga där? Den handikapptoalett som finns på övre våningen hinner man inte som rörelsehindrad till, förrän en lång kö av snabbfotade ”nödiga” hunnit före den som går långsamt, eller sitter i rullstol! Att ta sig ner för de hala trapporna till toaletterna i källaren är inte så lätt, minsann. Hur tänkte ni ”ungdomar” som satt i byggnadskommittén för kulturhuset?
Jag ifrågasätter därför nödvändigheten med att skaffa fler skrytbyggen för kulturen. Man om kulturfolket känner sig missbytta med partiprogrammen inför nästa valperiod, så bör dom nog själva engagera sig i frågan och kontakta olika partier och berätta om sina behov. Endast på så sätt kan behoven tillgodoses, och i valtider är partierna nog lyhörda för väljarnas önskemål.
RUNA LISA JANSSON
