DELA

Varför blir Pommerns docka unik?

Jo, bland annat för att ingen annan fartygsägare/-förvaltare ansett att detta är ett kostnadseffektivt sätt att bevara sitt fartyg. Den slutsatsen drar undertecknad av enkäten Corrosion of Historic Ships. I sin insändare (28.4) säger emellertid Hanna Hagmark-Cooper ”att en docka för Pommern inte var aktuell då enkäten genomfördes, och således varken diskuteras eller problematiseras av de tillfrågade…”

Här har Hagmark-Cooper blivit felinformerad. En docka var förvisso på tal när enkäten gjordes och därför var fråga nr 21 i enkäten: ”Om uppbevaring flytande eller alternativt torrsatt har övervägts, vilka har åsikterna varit?” För responsen har jag redogjort ett flertal gånger.

Det är ett känt faktum att förtöjda fartyg löper risk för korrosion på ett helt annat sätt än fartyg i drift eller för ankar. Orsakerna är flera, men alla har att göra med att fartyget får en annan (elektrisk) laddning än kajen och att metall i fartygets bottenplåtar löses upp. Man talar om galvanisk (elektrisk) korrosion.

Mark Montijo , vid Maritime Museum Association of San Diego (Ca), berättar i nämnda enkät att ett fartyg förtöjt ”i närheten av” stålpålar blev laddat så att fartygsplåtarna blev ”offeranoder” för stålpålarna och således korroderade.

Det finns goda skäl att anta att förtöjning vid dykdalber av trä ett gott stycke från land, som Pommern i dag, är det optimala sättet att förtöja ett museifartyg, i vilket fall som helst betydligt skonsammare än förtöjning vid kaj. Man kan med skäl befara att Pommern liggande i vattnet i en betongdocka med port och fänderkonstruktioner i stål, löper ännu större risker att korrodera. Detta bör undersökas innan dockan byggs.

Förtöjd vid dykdalber, som vi är vana att se Pommern, är fartyget allra vackrast. Nu vill man bygga ut kajen ända till fartyget (till dockans kant) och dessutom placera en verkstadsbyggnad framför fartygssidan! Det är det vi skall säga nej till.

Jerker Örjans