Vårdens kvalitet måste stadgas i lag
Dimensioneringen av hälso- och sjukvårdspersonalen och vårdens kvalitet vid effektiverade serviceboenden (ESB) måste stadgas i lag. I lagstiftningen ska både minimiantalet vårdare, kriterier för vårdberoende som beskriver kvaliteten och inverkan av behovet av terminalvård definieras.
Den nya äldrelagen för Åland är som bäst på remiss hos de åländska kommunerna. Samtidigt har det i riket framkommit mycket allvarliga brister och försummelser i vården och omsorgen av äldre. Inte heller personaldimensioneringen har i Finland förverkligats på det sätt som riksdagen krävde när den godkände lagen om social- och hälsovårdstjänster för äldre.
Det nu aktuella åländska lagförslaget baserar sig på landskapsregeringens kvalitetsrekommendation angående tjänster för äldre (2010). I samband med rekommendationen fastställde landskapsregeringen servicemål om att 90 procent av befolkningen som fyllt 75 år ska bo i vanlig bostad, 5–6 procent inom ESB:n och 3 procent inom institutionsvård. Jämfört med nuläget kommer de äldre som tas till äldreboenden att vara i allt sämre skick.
Därför räcker inte den minimidimensionering som gäller idag i riket, utan vårdpersonalens minimibemanning vid effektiverade serviceboenden måste också på Åland bli 0,7–0,8. Med denna siffra anges hur mycket vårdpersonal det minst behövs per klient under dygnet. På en ESB med tio klienter i dygnet runt-vård betyder siffran 0,7 i praktiken att det finns sju vårdare per dygn, till exempel fyra på dagspass, två på kvällspass och en nattskötare.
I denna siffra kan endast räknas in de arbetstimmar för social- och hälsovårdspersonalen (till exempel närvårdare och sjukskötare) som används till direkt vårdarbete. Till vårdarbete ska inte räknas att städa, laga mat, diska, tvätta kläder eller göra administrativt arbete. Behovet av annan personal ska definieras separat. Minimidimensioneringen avser den verkliga dimensioneringen, alltså att man anställer vikarier för arbetstagare som är frånvarande.
Tehys fackavdelning på Åland r.f. vill påpeka att en stor del av äldre med varaktiga behov av vård och omsorg aktivt föredrar att flytta till någon form av serviceboenden. Det ska de fortsättningsvis ha rätt till i enlighet med den i äldrelagen föreslagna rätten till självbestämmande. Även personer med demens behöver någon form av serviceboende, där tillsynen och vården kan prioriteras så att inte uppenbara risker uppstår.
I lagstiftningen måste dessutom vårdbehovets inverkan på mängden tillräcklig personal definieras noggrannare än i dag. Vårdbehovet och de förändringar som sker måste utvärderas nationellt på ett enhetligt sätt, till exempel med vårdtyngdsmätningssystemet RAIsoft. RAI är ett standardiserat verktyg för datainsamling och observation som är avsett för bedömning av klientens servicebehov och bland annat upprättande av vårdplaner.
Alla åländska kommuner har tillgång till vårdtyngdmätningssystemet RAIsoft, men enligt de signaler som Tehy får från fältet används systemet endast för var tredje klient på de åländska äldreboenden.
Tehy välkomnar att landskapsregeringens förslag till äldrelag innehåller reglering för äldrevårdens myndighets- och egenkontroll. Kontrollprocesserna måste göras snabbare, de övervakande myndigheterna garanteras tillräckliga resurser och det måste bli kännbara sanktioner för försummelser. Även tillgången på rehabilitering måste tryggas och ledarskapets och chefsarbetets ställning stärkas inom äldreomsorgen.
En verkligt stor fråga är hur branschens dragningskraft ska tryggas. Om lönen, arbetsförhållandena och personalens välbefinnande inte förbättras är det ett verkligt hot att vi i fortsättningen inte kommer att hitta arbetstagare till tjänster för äldre. Här handlar det oundvikligen även om finansieringen av äldreomsorgen som vi måste få upp till nordisk nivå.
STYRELSEN FÖR TEHYS FACKAVDELNING PÅ ÅLAND R.F.
