Vårdchefen: Nu får det räcka!
På onsdagskvällen hörde jag i Ålands Radio att det skulle vara ett stormöte på De Gamlas Hem. En av orsakerna sades vara att vårdchefen varit sjukskriven i upprepade (flera) repriser och är det också nu.
Varenda en på De Gamlas Hem vet att jag inte varit sjukskriven många dagar sedan jag kom till DGH den 16.6 2008. Den 5 september 2008 bröt jag vardera benen i min vänstra underarm. Sjukskrivningen skulle ha varit 7 veckor.
Jag var inte sjukskriven mer än ett par dagar innan operationen och ett par dagar efter den. Annars var jag på jobb varje dag! Jag fick inte köra bil, utan fick ordna skjuts på olika sätt. Det hände till och med att jag var tvungen och ta taxi för att komma till eller från jobbet någon dag. Jag hade spikar inne i armen och skruvar och stag utanför.
Självklart har jag i något skede varit ett par dagar sjuk för förkylning, men en regelrätt sjukskrivning har jag inte haft under dessa 2,5 år innan det att jag blev sjukskriven för magkatarr 29.11 – 5.12 2010.
När man kritiserade att jag var en vecka sjuk glömmer man lätt bort att från början av september, då dåvarande ekonomichefen sjukskrev sig och sedan sade upp sig ålades jag en hel del mera arbetsuppgifter och ett mycket större ansvar, bland annat i form av att uppgöra budget med budgettext, ha ansvar för alla fastighetsfrågor samt helhetsansvaret för allt. Samtidigt som jag skulle ansvara för uppbyggandet av demensavdelningen.
Dessa tilläggsuppgifter som tillkom till mitt redan tidigare digra arbete gjorde att jag tidvis fick jobba dagar och kvällar (hemma). Däremot fanns det andra som också fick någon extra arbetsuppgift i samma veva och som genast anhöll om lönetillägg. Trots detta orkade jag vara varje dag på jobb.
Men efter att i ett par repriser, den 17.10 och den 26.11 fått insinuerande kritikmail utan substans började min magkatarr komma in i ett värre skede än tidigare under hösten. Jag har medicinerat för magkatarr i ett par månader.
I samband med min sjukskrivning var representanter för styrelsen på de olika avdelningarna och talade med personalen om hur jag betett mig mm. Jag har fått information om detta både från styrelsen och vårdpersonal. Observera att jag redan den 29.11 meddelade styrelsens ordförande att jag var sjukskriven endast 1 vecka.
Efter min sjukskrivning blev jag ombedd att komma på ett möte med styrelsens viceordförande och ordförande. Deras egentligen ärende var att de uppmanade mig att fortsättningsvis sjukskriva mig! Eftersom jag då kände mig bättre sade jag att jag inte var sjuk, och alltså inte kunde sjukskriva mig.
Under de två senaste månaderna har jag utsatts för en hel del kränkande behandling i form av osakliga kommentarer och utfrysning! Jag har detta till trots varit på jobb varje dag.
Men det finns en gräns för alla hur mycket man orkar med, och min sjukskrivning nu beror på det illa bemötande jag fått från olika håll på DGH under de två senaste månaderna. Som tur har det också varit väldigt många som bemött mig väl!
Borde man inte nu istället än en gång påminna sig om varför det finns 80 anställda på Kommunalförbundet för De Gamlas Hem! Vi och styrelsen finns till endast för att ge en god vård och ett gott bemötande till våra 67 pensionärer som kommer till oss från medlemskommunerna.
Vi finns alla till för att också bemöta de anhöriga väl, så att de med tillförsikt känner att de kan lämna sina nära och kära till vård på DGH. Under de två senaste åren har vi jobbat mycket med att förbättra vården och bemötandet, och vi har kommit en bit på vägen, men vi har en lång bit kvar!
Vi kan inte idag påstå att det inte finns något missnöje alls, och därför måste även det fortsatta arbetet gå ut på att utveckla och förbättra! Och vi kan alla bli bättre! Det sker alltid misstag, mediciner delas fel, bemötande är inte optimalt, grundvården kritiseras ibland, ibland är lönerna inte rätt räknade, men vårt gemensamma mål är ju att minska på felen och bli bättre.
Det finns många gånger fog för kritik mot oss alla. Vi måste bara förstå att den skall leda framåt, mot en förbättring. Och utan styrning seglar fartyget vilset omkring.
Inom vården (speciellt sjukvården) är det primära att se lidande, och genom olika vårdåtgärder lindra detta. Om vi som till exempel sjukskötare bestämmer oss för att inte ge all information åt chefen, eller frysa ut honom (henne) och vi ser ett lidande och ändå fortsätter, då är inte våra värderingar och normer de rätta.
Då måste vi gå till oss själva och försöka förstå vad vi håller på med. Gör man så mot en kan man göra det mot andra. Och vem är nästa i turen?
På De Gamlas Hem antogs år 2008 ett personalpolitiskt program, som vi kan vara stolta över. Men i det står det inte att vi skall odla baktaleri, hemliga möten, dåligt bemötande med mera. Och om allt detta dessutom sker med styrelsens samarbete, ja vilken moral lär vi då ut? Jo att det är helt ok att frysa ut 1 av 80.
Den av styrelsen utsedda organisationsutvecklaren/handledaren poängterar till alla anställda att ”alla skall vara delaktiga i det som sker”, ”alla skall få information”, det skall vara ett processtänkande” och ”det skall vara demokratiskt”. Detta borde ju verkligen gälla alla 80, eller hur?
Och ingen annan blir bättre i sitt arbete eller sin uppgift trots att man gör sig av med en person man just då inte gillar. Det kommer alltid någon framför oss som vi inte gillar …
Det bästa för Kommunalförbundet för De Gamlas Hem är att fortsätta på den påbörjade linjen om god vård och inte koncentrera sin energi på annat.
Kerstin Wikgren
vårdchef vid De gamlas hem
