DELA

Vår tilltro till samhällets ansvar

I vår tids allt mer stressade och självupptagna värld har vi snart glömt bort vårt eget ansvar för vårt välbefinnande och vår hälsa. Jag har många gånger reagerat för hur folk springer över trafikerade gator och vägar (gäller både på gångbanor och andra ställen) utan att vända blicken varken till höger eller till vänster för att se om ”kusten är klar”. Man förväntar sig helt enkelt att någon annan skall ta ansvar för att man inte blir överkörd och skadad. Att man själv skulle ha ett ansvar för sitt eget liv tycks inte finnas i medvetandet längre.

Detsamma gäller i många fall även föräldrars syn på samhället i övrigt och skolan i synnerhet. Jag har informerats om att det enda mål lagad mat som vissa barn får, är skollunchen. Därför gäller det för skolpersonalen att laga extra mycket mat på måndagar, då en del barn är väldigt hungriga, då kosten där hemma över helgen inte varit tillräckligt mättande.

Det gäller också att se till att det finns tillräckligt med mellanmål, så barnen åtminstone under skoltid har sådan tillgång till föda att de orkar med skolarbetet. Man undrar förstås vad måltiderna hemmavid består av. Föräldrarna måste informeras om att en närande och riklig kost är av största vikt för att ett växande barns utveckling, både ur psykisk och fysisk synvinkel.

Likaså förväntar sig en del föräldrar att barnens fostran helt faller på daghem och skola, och att föräldrarnas roll därvidlag är ganska betydelselös. Här har grundskolan en viktig roll i att uppfostra unga människor att ta ansvar för sina egna liv, samt att informera om vilket ansvar en förälder har, om man i framtiden väljer att skaffa barn.

Många barn har i dag ett dåligt ordförråd, samt sådana brister i sitt kunnande, som visar att deras föräldrar ger dem alldeles för lite tid. Sagostunder och sånglekar med barnen har ersatts med tv-tittande och föräldrarnas eget facebookengagemang. Studier har visat att barnens emotionella utveckling kräver att vuxna ägnar dem tillräckligt med tid och engagemang. Forskarna varnar för att dagens barn kommer att vara morgondagens vuxna utan empatisk förmåga.

När det gäller det nu så omtalade coronaviruset så läggs det alldeles för mycket tid och kraft från myndigheternas och massmedias sida att informera om hur många som är sjuka och hur situationen utvecklas både här hemma och ute i världen.

Vuxna människor måste kunna ta ansvar för sin egen hälsa, och bete sig på ett sådant sätt att risken för smitta minimeras. Samhället kan inte skydda oss från alla faror här i världen, utan det gäller nu att alla använder sitt sunda förnuft.

Dessutom arbetar man på flera håll i världen med att ta fram ett vaccin, och i väntan på att deras arbete skall bära frukt, så bör vi skydda oss på samma sätt som vi alltid gjort i förkylningstider.

Vi äldre som överlevt Hongkonginfluensan, Asiaten, Svininfluensan och alla andra från Asien importerade sjukdomar, känner nog inte samma oro, som de som förväntar sig att samhället skall skydda dem från allt ont.

Men en sak undrar jag över. Hur kan det komma sig att alla de farliga och smittsamma sjukdomarna nästan allesammans har uppkommit i Kina för att därifrån spridas över hela världen? I synnerhet som kineserna nu informerar världen om att de genom sina flertusenåriga läkarvetenskap inom örtmedicin kunnat serverat alla sina coronasjuka en brun soppa bestående av 19 olika örter, vilkens hälsobringande effekt gjort att Kina nu lyckats häva spridningen av sjukdomen, samt gjort de sjuka friska igen.

Fast det har ju tagit litet tid förstås, med tanke på att det första coronafallet konstaterades i Wuhan den 19 november 2019, och att man först i januari 2020 erkände att den nya smittan fanns! De hade nog varit lyckat för oss alla om de serverat soppan litet tidigare.

RUNA LISA JANSSON