SÖK
MENY
Som person med funktionsnedsättning (jag är gravt synskadad) följer jag arbetet med den nya landskapslagen om yrkesmässig trafik med skräckblandat intresse. Tillgängliga transporter är en förutsättning för att många av oss ska kunna leva ett självständigt liv och funktionshinderperspektivet saknas nästan helt i det lagförslag som nu ligger på bordet. Remissvar begärdes bland annat av kommunerna men varken Funktionsrätt Åland eller någon av dess medlemsföreningar har räknats som remissinstans. Varför? Vi som åker färdtjänst är en betydande användargrupp.
I motiveringarna nämns färdtjänst i förbifarten, som en av de tjänster som kommunerna upphandlar. Men i själva lagtexten, där besluten som i praktiken styr våra liv finns, syns vi inte. Det finns ingen analys av hur avregleringen påverkar oss som är beroende av taxi för att kunna delta i samhället.
Det talas mycket om ökad tillgänglighet i tätorter. Det låter bra. Men erfarenheterna från Finland visar att just människor i glesbygd drabbats hårdast när marknaden släppts fri. För oss som bor utanför Mariehamn är trygg och förutsägbar transport inte en lyx utan en livsnödvändighet. Att behålla vissa mindre kommuner som egna områden är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte.
Det som oroar mig är bland annat avsaknaden av krav på tillgängliga fordon. Hur ska den som använder rullstol resa om det inte finns några rullstolsanpassade bilar kvar? För ett företag är det dyrt att investera i specialfordon, och om inte tydliga regler existerar, finns en överhängande risk att tillgängligheten minskar.
Lagförslaget behåller visserligen maxtaxan, vilket är viktigt. För många av oss är taxi inte ett val, utan den enda möjligheten att ta oss från punkt A till punkt B. Vi kan inte ”jämföra priser”. Taket på kostnader är ett skydd, men det räcker inte för att skapa verklig tillgänglighet.
I konsekvensanalysen nämns jämlikhet, men inte funktionshinder. Det är svårt att tolka som något annat än att våra behov anses vara oviktiga. Men vi är en del av befolkningen med samma rättigheter att ta oss fram.
Inför krav på tillgängliga taxin och följ upp hur reformen påverkar oss med funktionsnedsättning, både i pris, trygghet och faktiskt utbud. Om taximarknaden ska förändras måste den göras med oss, inte utan eller över oss.
Stärk utbildningskraven för förare, så att bemötande och ledsagning ingår. Tillgänglighet är inte något som kan lämnas åt marknadslogik eller god vilja. Det är en rättighet.
ROLF SÖDERLUND
SYNSKADAD FÄRDTJÄNSTANVÄNDARE
