Valresultatet bekräftar kohandeln
En kort tid innan årets riksdagsval skrev jag en insändare för att belysa bristerna i vårt valsystem. Mitt påstående och min slutsats i insändaren var att en av de kandidater som finns på Mats Löfströms lista kniper ersättarplatsen oberoende om hen får en eller fler personliga röster.
Det beror på att vi på Åland väljer in bara en representant i riksdagen. Vi är en valkrets som avviker från de övriga Finlands där fler kandidater från varje valkrets väljs in. Valet är proportionellt och det är antalet röster som avges för hela kandidatlistan som är avgörande. Den lista som får mest röster får det högsta jämförelsetalet och den som får mest personliga röster på listan blir invald.
Mats Löfströms röstetal är skyhögt jämfört med alla andra kandidaters. De övriga kandidaterna på Mats Löfströms kista gynnas av detta. Den som har näst mest personliga röster på samma lista som Löfström får ett jämförelsetal som är halva hans jämförelsetal.
I detta val var det Wille Valve som fick 550 personliga röster. I en kommentar till valresultatet säger Valve att det var hans mål att bli ersättare. Han uppnådde sitt mål men inte på grund av sina egna röster utan på grund av Mats Löfströms stora röstfångst. Det är således Löfströms röster och det proportionella valsystemet som gör att Valve blir ersättare inte hans personliga röstetal.
Den egentliga tvåan är Nina Fellman eftersom hon fick 615 personliga röster. Om Nina Fellman hade ingått i Löfströms lista som kan ta fyra kandidater hade hon varit tvåa och blivit Mats Löfströms ersättare.
Detta visar att vårt valsystem inte återspeglar väljarnas vilja. Eftersom partierna på Löfströms lista systematiskt motsatt sig att en socialdemokratisk kandidat får vara med på deras lista finns det en ideologisk dimension på hur listornas komponeras före valet. Sossarna skall hållas borta!
Det intressanta är att Mats Löfström själv inte tycks lida av något sossehat. I valkompasserna stod han närmare Socialdemokraterna än Samlingspartiet. Efter valet vill han helst se en blåröd regering. Han berömmer den förra regeringen som leddes av socialdemokraten Sanna Marin. Motståndet finns någon annanstans.
För Löfströms inval är det egalt vilka de övriga kandidaterna på hans lista är. Han kommer in ändå och med stor majoritet. Däremot är det inte ideologiskt just att en ideologiskt avlägsen släkting till Löfström blir ersättare.
Den här politiska kohandeln kommer vi antagligen att få uppleva också nästa riksdagsval. Och resultatet kommer att vara snarlikt om ingen förändring av valsystemet görs.
Riksdagsvalet skulle bli mera spännande och mera rättvist om vi hade ett majoritetsvalsystem. Då skulle väljarnas röster avgöra vem som blir riksdagsledamot och vem som blir ersättare. Den som får mest personliga röster representerar ålänningarna i riksdagen och den som får näst mest blir hens ersättare. Det tror jag de flesta tycker är rätt och riktigt. Väljarna ska bestämma inte kohandlarna.
Barbro Sundback (S)
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
