Välkommen granskning av vind- och solkraften
Det är med stor förnöjsamhet jag kan konstatera att vind- och solkraften på Åland börjar granskas kritiskt av allt flera personer. Jag ska här spä på lite mera. Vind- och solkraften är ju som alla vet synnerligen opålitliga energikällor. Ändå höjs dessa till skyarna av förespråkarna, och jätteprojekt i privat regi planeras på löpande band och påhejas av media ”så länge vi får rejält med pängar”!
Som alla också vet är ju den officiella grunden för dessa energiprojekt den så kallade klimatkrisen. Då är frågan: har vi en klimatkris? Svaret är ett otvetydigt nej i detta skede, och med beaktande av att alla så kallade klimatprognoser baserar sig på datormodeller kan man ur den synvinkeln dessutom avfärda alla framtida larmrapporter.
För det första: klimatet har alltid varierat kraftigt på jorden under dess alla tusen- och miljontals år, och kommer alltid att göra det oberoende av människan.
För det andra: jordens temperatur har stigit med cirka en grad de senaste dryga 200 åren. Före det hade vi det som brukar benämnas ”lilla istiden” (cirka 1300–1800) då människan på norra halvklotet led stort på grund av kyla. Och ännu före det hade vi vikingatiden då klimatet var betydligt varmare än just nu och då vikingarna koloniserade både Island och Grönland. Både Island och Grönland var då varmare områden än de är idag.
För det tredje: den tidsperiod som definierar den så kallade klimatkrisen sträcker sig cirka 75 år tillbaka i tiden då återuppbyggnaden efter andra världskriget började, alltså en försvinnande liten del av till och med människans historia. Under denna korta tidsperiod har också klimatet varierat mycket, så mycket att det till exempel blev en allmän uppfattning inom forskarkretsar i slutet av 1970-talet att vi stod inför en ny istid.
För det fjärde: koldioxiden som bland klimatalarmisterna anses vara det stora hotet mot allt levande är i stället en grundförutsättning för allt levande. Utan koldioxid (CO2) i atmosfären skulle det inte finnas tillstymmelse av liv på jorden (fotosyntesen, näringskedjor).
Grunden till dagens klimathysteri står att finna i att CO2 halten i atmosfären kontinuerligt har ökat vilket anses vara människans orsak via utsläpp av CO2 från fossila bränslen. Här kan man starkt ifrågasätta detta ifall man tittar på den officiella statistiken från Hawaii över atmosfärens innehåll av CO2 (Earth System Research Laboratories). Det som borde ha hänt när i princip en stor del av världens näringsliv stängdes ner som en följd av pågående pandemi, är att ökningen av CO2 skulle ha avtagit. Så skedde inte. Luddiga förklaringar finns på ESRL hemsida.
Jag har själv följt klimathysterins utveckling med stort intresse eftersom klimatvetenskap ingick i min utbildning, och kan konstatera att larmrapporterna fokuserat på olika scenarier under olika tidsperioder. Genombrottet gentemot allmänheten kom 2006 då USA:s vicepresident Al Gore på bästa Hollywood-manér lät göra den så kallade dokumentärfilmen ”En obekväm sanning” kring jordens klimat. I filmen anger Al Gore till exempel att polarisarna och därmed isbjörnarna med stor säkerhet kommer att vara borta kring 2013. Det här hakade media på med skräckinjagande rubriker. Nå – nu blev ju detta inte sanningen, utan allt är normalt och har så varit i polartrakterna samt på Grönland sedan 1980 då dagliga satellitfotograferingar av nämnda områden inleddes (se Arctic Sea Ice News and Analysis). Dessutom frodas isbjörnarna som aldrig förr (Jon Aars, ledande isbjörnsforskare).
Många seriösa forskares slutsats (bland andra Richard Lindzen, Judith Curry, Lennart Bengtsson) är att så länge polarisarna är intakta har vi inget att oroa oss för. Därför har också ”forskningens” och medias rapportering tynat bort kring polarisarna, och i stället satsas det nu på att beskriva extrema vädertyper – som alltid existerat – som bevis på följderna av CO2 utsläppen. Här glömmer man att beakta det viktigaste: människans påverkan på miljön via den enorma befolkningsökningen på jorden de senaste 50 åren och den därtillhörande urbaniseringen. Ifall man till exempel asfalterar stora ytor av naturen (som i till exempel städer) eller avverkar jordbindande skog för att skapa nya boningsområden i känslig natur, blir det per automatik stora översvämningar och jordskred vid kraftiga regn (som just nu i Sydafrika).
Ett lokalt exempel på ”extremförhållanden” från Åland var när Husö biologiska station utropade att det rådde värmebölja i havsvattnet. En sådan sak kan man konstatera varje år under vilken normal sommar som helst ifall man mäter temperaturen på rätt ställe! Man baxnar!
Det man allmänt kan säga om ”klimatforskningen” är att det hittills varit tioårsperioder som har bestämt tidpunkten när allt skulle vara förlorat. Redan 1972 när FN ordnade i Stockholm den första globala miljökonferensen blev slutsatsen att det endast var tio år kvar innan miljökatastrofen skulle vara ett faktum! (Se bland annat Svenska Dagbladet 1972.) Hur många gånger har inte liknande budskap basunerats ut sedan dess? Det senaste från FN/IPCC är att vi har tre år kvar …
En symbios – medveten eller omedveten – mellan så kallade forskare och ekonomiska intressen existerar där båda parter har mycket att vinna ekonomiskt på ett samarbete. En naturlig fråga ur klimatologisk synvinkel är då: vad vinns miljömässigt på att förflytta belastningen på naturen från en punkt till en annan via den så kallade omställningen (=greenwashing)? Vind- och solkraft är skolexempel på ”gröntvätt”! En tredje part som också spelar en viktig roll i symbiosen är politikerna som närmast kan ses som ”nyttiga idioter” (dit jag själv hör som fullmäktigeledamot i Kumlinge).
Mot bakgrunden av allt det ovansagda är jag synnerligen glad att jag inte satsade på forskning efter avlagd examen i början av 1980-talet. Redan då – under en av de sista föreläsningarna i miljövård – visade den amerikanska gästföreläsande professorn vad ”forskning” går ut på då en av oss studenter frågade hur vi skulle göra för att få ett arbete. Han smålog ett ögonblick och svarade: create a problem and the big bucks will roll over you (= skapa ett problem så lossnar forskningspengarna i massor). Det var då jag bestämde mig – nej aldrig!
Ovanstående är definitivt något för politiker att beakta beträffande utdelning av så kallade forskarpengar!
Sammanfattningsvis: då den i särklass mest gigantiska våldtäkten någonsin på åländsk natur är under planering, måste ålänningarna nu tillsammans med hjälp av alla lagliga medel effektivt kämpa mot vind- och solkraft i icke-åländsk ägo!
TORBJÖRN ENGMAN
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
