Vad vore den offentliga sektorn utan näringslivet?
Inledningsvis vill jag tacka Nina Fellman som i måndagens ledare berömmer vår medlemstidning och kurskatalog ”Näringslivsnytt”. Den är både snygg och kostnadseffektivt producerad.
Jag vill rätta till ett faktafel när det gäller finansieringen av Ålands Näringsliv. Landskapsregeringen ”stängde av kranen” redan 2011 då vårt bidrag upphörde. Idag är Ålands Näringsliv en privatfinansierad förening, vars verksamhet stöds av våra ca 600 medlemmar. Utöver vår ordinarie verksamhet driver vi specifika, tidsbestämda projekt som finansieras av både privata och offentliga finansiärer (<50%). Således välkomnar vi offentlig finansiering som kan användas för att utveckla näringslivet.
När det gäller finansiering av offentlig sektor är vi oense. Min åsikt är att det offentliga i huvudsak finansieras av skatteintäkterna från den privata sektorn och jag håller inte med om att de offentligt anställdas skatter håller landskapet flytande. Jag får heller inte ihop resonemanget hur skatter på offentliga löner, betalda av offentlig sektor, skulle öka intäkterna för densamma?
Vår kritik går ut på att vi upplever en tendens i dessa spartider att bredda den offentliga servicen och ta betalt för det. Detta tror vi är helt fel väg att gå, eftersom det riskerar tränga ut privata aktörer som inte kan konkurrera på motsvarande villkor. Det sker inte med illvilja, utan är antagligen en konsekvens av att man just nu hittar kreativa lösningar för att bibehålla verksamheten. Effekten blir högre totalkostnader för samhället på grund av utökad förvaltning och mindre skatteintäkter. Det tycker vi är negativt ur samhällets perspektiv.
Landskapsregeringen har reagerat kraftigast, men de förtjänar också beröm på några punkter. Främst vill vi lyfta de reformer som konkurrensutsätter delar av trafikavdelningen. Vi har också fört goda oc h inspirerande samtal med ”Tillväxtrådet”, vilket kan resultera i nya injektioner till det åländska näringslivet. Förra veckan mötte även näringslivsorganisationerna Landskapsregeringen för att direkt avhandla problemen med att EU:s strukturfonder blir försenade ett år (vilket inte är Landskapsregeringen fel). Slutligen vill jag lyfta LR:s arbete med det åländska producentansvaret som förväntas få en lösning under våren. Det finns alltså en vilja att förbättra förutsättningarna för näringslivet från den högsta politiska ledningen.
Avslutningsvis kan jag konstatera att vi också är överens. Näringsliv och offentlig sektor behöver varandra. Vi behöver skapa symbiosen som ger skjuts åt det åländska näringslivet och vi behöver åtgärder som utvecklar vårt småskaliga näringsliv. Däremot behöver vi inte konkurrens från offentliga aktörer. Det kommer vi alltid att kritisera.
Anders Ekström,
VD Ålands Näringsliv
Det ligger förstås till som Anders Ekström säger, och som jag också påpekade i min ledare. Relationen mellan privat och offentlig sektor är en av ömsesidigt beroende.
Däremot vill jag hävda att skatteintäkterna från offentlig sektor, från alla dem som jobbar med att producera livsviktiga tjänster inom vård, skola och omsorg, också är riktiga pengar. Det finns en rundgång i vår ekonomi som gör det särdeles ointressant att peka ut syndabockar. Däremot ska förstås både det privata och det offentliga använda sina pengar på effektivast möjliga sätt.
Nina Fellman
