Vad vill vi med Lotsberget?
Måndagen den 11 oktober kl. 18.00 hålls ett infomöte i stadshuset för allmänheten angående en eventuell ny 18-håls discgolfbana med arbetsnamnet Gnisten/Stenkrossen. Eftersom användningen av stadens grönområden rör oss alla, hoppas jag att så många som möjligt tar tillfället i akt att komma dit med sina frågor och synpunkter!
För närvarande ligger flera besvär och väntar hos Ålands Förvaltningsdomstol gällande utbyggnaden av discgolfbanan på Badhusberget. Min åsikt är att inget beslut om byggnadslov för en ny bana bör fattas innan ÅFD har behandlat ärendet. Detta på grund av att domslutet självklart påverkar allmänhetens inställning till en bana i det här området, och vilken omfattning den i så fall ska ha. Dömer ÅFD att infrastrikturnämnden fattade ett korrekt beslut, när de beviljade föreningen AX Discgolf r.f. rätt till en utbyggnad med 9 hål på Badhusberget, kan det betyda att vi får hela två 18-hålsbanor i stan. Dömer däremot ÅFD att banan inte får byggas ut, så är utgångsläget ett annat. För att ytterligare komplicera frågan finns det numera två olika aktörer: AX Discgolf som vill ta över Badhusparken och Ålands Discgolf Förbund r.f. som vill bygga nytt kring Gnisten/Stenkrossen. På vilket sätt dessa två samarbetar är oklart. Att efterhöra stadsbornas åsikter, i ett skede när vi inte vet vad som gäller och vilka konsekvenserna blir, är därför vanskligt. Av samma orsak vore det synnerligen oklokt om Infrastrukturnämnden i det här läget, går in för att ge tillstånd för en ny discgolfbana.
Jag vandrar ofta på Lotsberget och i skogarna runt Sjöbevakningen. Utsikten från berget är kanske den mäktigaste i hela stan och jag anser att bergets sjösida måste få fortsätta att vara tillgänglig för alla samt säker från flygande discar. Det finns inget som hindrar discgolfarna från att söka sig dit för att njuta av vyerna medan de är i området och spelar, ifall det blir en bana där. Men om sjösidan reserveras för discgolf hindras andra besökare från att slå sig ner där, eftersom det är spelarna som sätter villkoren för hur länge andra personer får vistas på banorna. En del av sjösidan är också naturskyddsområde i gällande stadsplan.
Naturen på det tilltänkta 7,4 ha stora banområdet är mycket vacker och orörd, utom där berget är söndersprängt, bland annat på den platå där det var meningen att det skulle byggas ett hotell. Av dessa planer blev intet, förutom en brant ”väg”, belagd med grovt krossgrus, som leder ner till platån. Trots att vägen har spärrats av med betonggrisar och ett fårstängsel är det många som har hittat dit ner. Att det är ett populärt ställe vittnar spåren av krossat glas, dryckesburkar och engångsgrillar.
Det finns också många graffitimålningar på de sprängda bergväggarna. Alla kanske inte så välgjorda, men somliga är faktiskt riktiga konstverk. Jag tycker också att det ska få finnas platser för dem som sysslar med graffiti. Mariehamn har få ytor som passar bättre för den verksamheten än just de här söndersprängda klipporna.
Min vision är att den här platån kunde bli en fantastisk rastplats för alla om staden skulle placera ut några stockbord och -bänkar, en rejäl soptunna samt mura en enkel eldstad. Vägen dit måste också förbättras med ett lager finare grus, eller ännu hellre trappor då sådana skulle hejda mopeder från att ta sig dit. Pricken över i:et skulle vara om man dessutom kunde förbinda platån med en trappa till strandpromenaden nedanför.
Såsom skissen för utkastplatsernas och målkorgarnas placering ser ut just nu korsar tyvärr banorna befintliga promenadstigar på ett flertal ställen. Och tvärs över den här platån, som skulle kunna bli en fantastisk utsikts- och rastplats både för oss själva och för våra turister, har man ritat in två banor. Om de blir verklighet omintetgörs möjligheten för andra att vistas där.
SONJA NORDENSWAN
