Vad ska Eckerölinjen leva av?
I min naiva lilla värld föreställde jag mig att rederier var företag som bedrev sjöfart. Den senaste tiden har jag dock insett att detta var en mycket förhastad slutsats.
Ålands folkligaste ”rederi” har sedan länge upphört att vara ett företag som bedriver sjöfart och övergått till att vara någonting helt annat, investmentbolag, odlingsplats för byråkrater, fastighetsbolag och konsultfirma för att nämna några väl valda exempel. I dagens moderna samhälle har man helt och hållet glömt vad som var idén med själva företaget, nämligen att bedriva passagerartrafik den snabbaste vägen över Ålands hav.
Eckerö Linjen Ab har den senaste tiden satsat hårt på att förstärka sin ”nya” profil, en profil som lett till att rederiet liknar mer på just SVT’s ”Rederiet” än på ett verkligt bolag i sjöfartens landskap Åland.
Genom nyorganisering och omstrukturering har man sett till att koncernen har fler chefer än vad man kan hålla reda på och mindre och mindre fokus på att man behåller styrfarten och inkomsterna, det är väl i och för sig svårt när 75 procent av omsättningen går åt till att avlöna VD:ar, chefer och styrelseledamöter.
Efter försöket att överta Birka och årets bolagsstämma, vid vilken man bedrev ett sällan skådat tjuv-och rackarspel för att i möjligaste mån sidsteppa koncernens verkliga stöttepelare – de små aktieägarna – till förmån för koncernens storägare, stod för allmänheten klart att huvuden måste offras för att återställa ordningen i leden och återvinna småägarnas förtroende för koncernen.
Så skedde mycket riktigt i och med att en av de otaliga VD:arna, Anders Lundh, och koncernen gick skilda vägar. Detta avsked skylldes på att Lundhs arbetssätt inte passade koncernen med en misslyckad reklamkampanj som största grynna.
Att meddela att koncernen efter grundstötningen med Lundhs reklamkampanj skulle bli bättre bara Lundh avgick låter i mina öron som ingenting annat än just ett försök att offra ett huvud för att återställa ordningen. Lundhs misslyckade reklamkampanj kan omöjligt, även om den var misslyckad vilket man inte kunnat utvärdera på så här kort tid, ha varit en reell anledning till att folkets förtroende för koncernen minskar.
I en koncern av Eckerö Linjens dignitet torde ledningsmöten hållas veckovis för att hålla alla informerade om vad som händer och sker inom de egna väggarna. Om så inte är fallet har ledningen missat en grundläggande regel för ledarskap.
I och med att ledningen således, får man anta, varit informerad om Lundhs agerande borde det väl ha varit ledningens uppdrag att stoppa eventuella tokskaper och missriktade insatser i ett tidigt skede, eller får man anta att ledningen har varit så ivrig att idka ”management by walking around” att man helt enkelt missat ledningsmötena och därmed inte hållit sig informerad om koncernens tillstånd?
Skyll inte på Lundh för fel som onekligen sitter förankrade högre upp.
Senaste given i Rederiet-spelet är att man lägger ner en av de största industriella arbetsplatserna på den åländska marknaden, Algots varv. Att sjöfartens landskap Åland inte inom en kort framtid kommer att ha ett båtvarv med kapacitet att reparera och underhålla landskapets egen flotta är ingenting mindre än skandal. Man kan undra vart man egentligen vill komma med detta senaste påfund, förslagen är många; koncern-kontor med havsutsikt, lyxbostäder för miljonärer och strandvilla för välsituerade styrelseledamöter.
Att ledningen tycker det är synd att varvet läggs ner är det budskap man vill förmedla, det att man meddelat eventuella intressenter att varvet inte är till salu är någonting som ledningen inte är lika intresserad av att gå ut med offentligt.
Uppenbart är att ”rederiet” Eckerö Linjen inte längre är intresserat av att syssla med båtar. Man lägger ner Ålands enda fartygsvarv, man minskar turlistorna och säljer av fartygen, vad blir nästa steg? En återgång till att bolagets fartyg ligger upplagda under vinterhalvåret? Detta om inte annat skulle nog vara tillräcklig anledning för ålänningarna att börja handla lite mindre åländskt och rikta blicken mot ”utländska marknader”, någonting som i sig är direkt överförbart på andra näringar än sjöfarten, se hur det gick med mjölken på Kantarellen.
Jag ställer mig dock fortfarande frågan, vad skall Eckerö Linjen leva på när rederiet inte längre vill vara ett rederi? Min främsta gissning är i alla fall att man övergår till att vara ett konsultföretag som säljer paketlösningar för att lära folk ledarskap.
Där kunde ju den nyskapande ledningen hålla kurser i ”management by walking around”, det verkar ju vara ett vinnande koncept!
Undrande aktieägare
