Vad händer när vi slår ihop flera kommuner?
Göte Winé frågar sig i en insändare om servicen inom barnomsorg och äldrevård verkligen kommer att försämras vid en kommunreform. Enligt hans mening kommer allt att vara som nu, bara mycket bättre.
Jag tror att han är rätt ensam om den uppfattningen. Det talas vitt och brett om stordriftsfördelar med en kommunreform. Stordrift innebär centralisering från mindre men fler, till större men färre, enheter. I praktiken innebär det färre men större vårdenheter både för unga och äldre, samt färre men större grundskolor. De flesta av dessa enheter kommer i framtiden att finnas i centralorten. Det finns säkert de som tycker att denna utveckling är bra. Jag omfattar den inte.
Det kommer också att ske en utarmning av de perifera delarna av storkommunen, och större inflyttning och förtätning av den centrala delen av kommunen. Den som talar för en levande skärgård, eller en levande landsbygd, är definitivt inte intresserad av en storkommun, därför att med försämrade levnadsvillkor kommer invånarna att välja att flytta till centralorten.
Många talar sig också varma för de stora besparingar som kommer att ske när vi stänger ett antal kommunkanslier och avskedar en massa dyra kommundirektörer. Glöm det, säger jag. Hur gick det inte när landskapet tog över Ålands Folkhälsoförbund och Ålands Vårdförbund av kommunerna, och slog samman förbunden med Ålands Centralsjukhus. Landskapet ansåg sig vara mycket bättre på att samordna resurserna och via stordriftsfördelar sköta vården mer ekonomiskt effektivt än vad kommunerna gjorde. Ingen av de dåvarande cheferna sades upp, utan fick nya befattningar (med förmodligen högre lön) i den nya organisationen ÅHS. Det är mer än 20 år sedan detta hände, och jag väntar fortfarande på den från landskapet utlovade utvärderingen över resultatet, samt de ekonomiska vinster som uppnåddes genom sammanslagningen. Så förmodligen blir kommundirektörerna kvar, med nya arbetsbeskrivningar, nya benämningar, och högre lön.
Man förfasar sig även över det stora antalet förtroendevalda som finns i dag i kommunerna och som anses vara alldeles för dyra. Men som i stället är ett tecken på den unika närdemokrati som vi i dag har på Åland. I en storkommun för hela Åland kommer det att vara cirka 25–30 fullmäktigeledamöter, och med det valsystem som vi har i dag, blir det nog mest mariehamnare som blir invalda. Och de är ju inte speciellt kända för sitt ekonomiska sinnelag, eller sin vilja till kompromisser över partigränserna. Så de flesta kommunala servicepunkter kommer förmodligen att återfinnas i centralorten, medan de perifera delarna av storkommunen kommer att utarmas i brist på kommunal service.
Förespråkarna av kommunsammanslagningar får gärna motsäga mina profetior med sakliga argument, jag förväntar mig i synnerhet förklaringar till vad de menar med ”stordriftsfördelar”, och hur detta skall förverkligas vid en kommunreform. Likaså vill jag gärna veta hur de har tänkt att närdemokratin skall kunna bestå i en storkommun, när avståndet mellan kommuninvånarna och beslutsfattarna blir allt längre, och väldigt få kommer att få påverkningsmöjligheter när besluten skall fattas.
Runa Lisa Jansson
