SÖK
MENY
Vad är väl ett människoliv värt?
Beroende på vem du frågar och var i världen du befinner dig så får du säkert olika svar på denna helt medvetet vagt formulerade fråga. Vi som bor i Norden är vana med ett starkt skyddsnät som fångar upp oss när vi befinner oss i livets mer tuffa perioder – tillfälligt eller permanent. Det är så det i praktiken ska fungera i alla fall. Den här texten är tänkt att ställa frågor till dig som läser den – och att redogöra för hur jag själv resonerar. Jag tål absolut kritik. Mitt patos är idealistiskt sett ur humanistisk synpunkt och den som hör sin cyniska röst viska i huvudet – det där var fint, men väldigt naivt – får absolut tänka så. Faktum är att jag inte förväntar mig något annat. Men kanske, kanske får jag någon att tänka till – om så en enda person. Då var mödan att skriva denna text värd ”besväret”.
För att citera Sir Anthony Hopkins – ”Today is the tomorrow we feared yesterday”. Samhällsklimatet har blivit allt hårdare, trots att eller kanske på grund av internets intåg i våra liv för sisådär 25-30 år sedan. Vårt fokus ligger på att allt ska effektiveras och tekniken ska ligga framkant. Men människan glöms allt som oftast bort i den ekvationen. De mellanmänskliga mötena är absolut inte att underskatta, vilket är något av ett understatement. Vi i västsamhället bombarderas med intryck från både ”gammelmedia” och de ”nya” dito så till den grad i vi hasar runt som zombies och försöker se till att skygglapparna vi bär för att stå ut med alla intryck från verkligheten runtom oss. ”Ignorance is bliss” sägs det och man undrar om det är ett mantra vi upprepar för oss själva dagligdags. Jag kan inte svara för dig som läser, men så är det för mig i alla fall.
Ett träd med vissna rötter kommer att dö en vacker dag, oavsett hur ståtligt det ser ut ovanjord. Men, om vi istället skiftar perspektiv och försöker bygga ett samhälle där fundamentet är bastant – så kanske vi kommer nånvart.
Jag anser att ett människoliv är värt väldigt mycket, från vaggan till graven. Vi får under inga omständigheter börja prioritera annat än basverksamheten i samhället, men tyvärr är det kanske redan där vi är. Det är inte direkt raketforskning att inse att vård, skola och omsorg, men också andra inom samhällskärnan viktiga sektorer förtjänar mycket mer än vad de får just nu i form av resurser. Därför att det är där vi ger grunden till livet för kommande generationer, det är där vi hjälper de som är sjuka, det är där vi hedrar dom som befinner sig på ålderns höst eller får kämpa för att klara sig i normsamhället genom att ge dom en hjälpande hand.
Skillnaden börjar med dig.
CHARLIE BOMANSON
