Vad är nu detta tjat om tillgänglighet?!
I juni 2016 ratificerades FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll i Finland och på Åland. Det här innebär att personer med funktionsnedsättning har samma mänskliga rättigheter som alla andra och det är vi alla juridiskt bundna att främja, säkerställa och upprätthålla. Jag vill med den här insändaren öka kunskapen och ge vägledning om hur man kan tänka.
Det är nämligen vi som verkar på Åland som är skyldiga att se till att personer med funktionsnedsättning har tillgång till allt där offentligheten har tillträde (skolor, butiker, konserter e.t.c.), för i enlighet med det fakultativa protokollet kan även privatpersoner anmäla t.ex. en butik för diskriminering. Vi beslutsfattare är juridiskt bundna att i varje beslut vi tar, se till att FN konventionen följs. I varje beslut, inte bara när vi ska bygga ny skola eller nytt boende. Denna konvention är nämligen en av de mest juridiskt bindande som finns. Det är inget vi kan vifta bort eller välja bort för att ekonomin skulle må bra av det. Vi kan inte heller tro att bara vi ser till att kommunkansliet har ramp, så har vi gjort det vi ska.
Det innebär definitivt inte att jag som funktionsnedsatt ska sitta och vifta med en flagga varje gång ett beslut är på väg att tas, för att lyfta frågan ännu en gång. Det innebär att varje liten fråga som tas upp i en kommunen, i bostadsbolaget eller i idrottsföreningen, ska alla beslutsfattarna vara på det klara med att FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning följs. Punkt slut.
Vad handlar då konventionen om? Många tänker nog på tillgänglighet för rullstolar. Ja, den är viktig, men det är långt ifrån allt som konventionen syftar till.
Här följer de teman som berörs: Jämlikhet och icke-diskriminering, kvinnor och barn med funktionsnedsättning, bättre kunskaper om situationen för personer med funktionsnedsättning, tillgänglighet, rätten till liv, risksituationer och humanitära nödlägen, likhet inför lagen och tillgång till rättssystemet, frihet och personlig säkerhet, rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling, rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp, skydd för den personliga integriteten, rätt till fri rörlighet och medborgarskap, rätt att leva självständigt och att delta i samhället, personlig rörlighet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information, respekt för privatlivet, respekt för hem och familj, utbildning, hälsa, habilitering och rehabilitering, arbete och sysselsättning, tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet, deltagande i det politiska och offentliga livet, deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott. Det var en del, eller hur? Och det är av yttersta vikt att man åtminstone som politiker eller personer som arbetare med frågor som berör personer med funktionsnedsättning, bekantat sig med konventionen så man har grundläggande kunskap om vad den innebär. Googla på ”finlex konvention funktionsnedsättning” så hittar du RP 284/2014 rd.
Så vad är det då man måste veta? I korthet kan man säga att inga nya mänskliga rättigheter har tillkommit, men man stärker att dessa åtföljs. Det som är nytt är rätt till tillgänglighet. Dit allmänheten har tillträde, har personer med alla slags funktionsnedsättningar rätt att ta sig. Och detta gäller även i befintliga byggnader och inrättningar.
När ett beslut ska tas, ta då en minut att tänka igenom om beslutet är i enlighet med personer som har rörelse-, hörsel-, synnedsättning och olika osynliga funktionsnedsättningar. Är det lämpligt ur allergisynpunkt? Har man tänkt på personer med psykisk ohälsa? Om man beviljar bidrag till en förening eller ett event, har man gjort vad man kan för att säkerställa att även personer med funktionsnedsättning kan ta del av verksamheten? Har man tänkt på att låta följeslagare delta utan avgift? Har man sett till att t.ex. kommunens hemsida eller föreningens hemsida är tillgänglig för personer med synnedsättning och finns lättläst text? När man ger bygglov, hur säkerställer man att konventionen åtföljs?
Och vad händer om konventionen inte följs? Som privatperson kan du anmäla till diskrimineringsombudsmannen i Finland (inte på Åland). Och du ska göra det. Det är enda sättet att få till en förändring. Vi har samma rätt att leva och verka på Åland som alla andra.
Jag hoppas att jag väckt en tanke eller två hos dig och att du nu inser att FN konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning faktiskt likställs med lag och att vi är skyldiga att följa den.
Miina Fagerlund (s)
