Utrymme för feltolkning
Ålands lagtings beslut om antagande av Landskapslag om ändring av 23b § landskapslagen om renhållning
I enlighet med lagtingets beslut ändras 23b § 1 mom. 3 punkten landskapslagen (1981:3) om renhållning, sådan den lyder i landskapslagen 2006/50 som följer:
23b §
Produkter och producenter med producentansvar
Producenter har producentansvar för följande produkter:
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Förpackningar. Med förpackningar avses alla produkter, oavsett material, som är avsedda att förvara och skydda en vara samt möjliggöra transport och hantering av varan från producenter till användare och konsumenter eller som används vid presentation av varan. Även engångsartiklar som används i detta syfte ska betraktas som förpackningar. Transportförpackningar omfattar dock inte väg-, järnvägs-, fartygs- eller flygfraktcontainrar. Producentansvaret tillämpas inte på producenter vars omsättning underskrider en miljon euro. Alla producenter ska underlätta att förpackningsavfallet återanvänds eller återvinns så långt som möjligt.
Denna lag träder i kraft den
Mariehamn den 4 juni 2012
I första förslaget till lagändringen föreslogs att kommunerna skulle överta producentansvaret (<1 miljon) men i den slutliga versionen är detta struket. Hur PROANS och dess vd Claes Öfverström har kunnat tolka att kommunerna skall överta ansvaret för konsumentförpackningar är ju högst märkligt i o m att det inte i varje fall baserar sig på landskapslagen om renhållning.
Ur den finska avfallslagen
Det föreslagna 2 mom. motsvarar i huvudsak 18 c § 2 mom. i den nuvarande avfallslagen. För att bestämmelsen ska förtydligas slopas den hänvisning i den gällande avfallslagen som görs till produktmängden. Enligt förslaget ska producenten i första hand svara för avfallshanteringen i fråga om de produkter som han släpper ut på marknaden. Producenten ska dessutom i andra hand ansvara för avfallshanteringen i fråga om andra motsvarande produkter vars producenter har upphört att existera eller inte är yrkesmässiga.
Vad förpackningsavfall beträffar omfattar det sekundära ansvaret också förpackningar som släppts ut på marknaden av företag där omsättningen understiger 1 000 000 euro. I praktiken omfattar producentens sekundära ansvar dessutom avfallshanteringen i fråga om produkter som sådana producenter som försummar sina lagstadgade skyldigheter, alltså s.k. gratisåkare, släpper ut på marknaden. En enskild producents sekundära ansvar för avfallshanteringen i fråga om andras motsvarande produkter föreslås bli begränsad till producentens marknadsandel vid tillfället i fråga.
Producentens ansvar för avfallshanteringen i fråga om både de egna produkterna och andras motsvarande produkter avses omfatta också avfallshanteringen för produkter som släppts ut på marknaden innan bestämmelserna om producentansvar trädde i kraft och kostnaderna för den. Producenterna föreslås vara skyldiga att sinsemellan se till att kostnaderna för avfallshanteringen fördelas rättvist mellan producenterna så att ingen snedvridning av konkurrensen uppstår.
Intentionerna är ju att man skall harmonisera den åländska lagstiftningen med den finländska och då är det ännu mer anmärkningsvärt att man inte använder sig av samma ordalydelse i lagtexten. Här finns nämligen inget utrymme för feltolkning som att problem skulle uppstå vid privatimport med mera.
Grundförutsättningen för att PROANS skall fungera är att de börjar ta hand om förpackningsmaterialet efter insamling (kostnader-intäkter) och att organisationen börjar drivas av de som innehar producentansvaret dvs de största aktörerna Wiklöf Holding, ÅCA, Varuboden, Sparhallen med flera.
Är det inte även en ganska farlig väg att gå på ifall det räcker med att uppvisa en negativ inställning till en lag och så behöver man inte följa den? Lagen om att producenterna skall ta hand om konsumentförpackningar trädde ikraft 01.01.2007 dvs ända sedan dess har de åländska hushållen betalat för något de enligt lag inte skall göra och de bör kompenseras retroaktivt oberoende om vilka lösningar man går in för i framtiden.
Den största orsaken till att producentansvaret överlag inte fungerar fullt ut inom EU är att man nog har klart nedtecknat ansvarsfrågan men man bör nog även lägga till i EU-direktiven och i den nationella lagstiftningen att vems är äganderätten till varan/förpackningen när användaren överlåter den till materialinsamling.
Vi har alla möjligheter på Åland att bygga upp morgondagens system för återvinning av returmaterial (nationell- och EU nivå) men då gäller det att skippa den skyddade verkstaden som avfallshanteringen har varit på Åland enligt Jan Westerberg.
Krister A. Martell
P.S. Här är dryckesindustrin och pantsystemet ett föredöme i och med att det är helt klart att PALPA äger emballagen efter inlämning och ensamt sköter om materialförsäljningen D.S.
