Utred portugisisk modell för narkotikavård
För en tid sedan hade svenska Yle en artikelserie kring narkotikapolitiken i Finland. Där framkom bland annat kritik mot substitutionsvården på Åland.
Dels fanns olika regler på Åland och resten av Finland, dels ansåg man att reglerna var för stränga och bland annat Emelie Holmström, ordförande för Ålands brukarförening, ansåg att reglerna gör att det kan dra ut på tiden innan man kan komma igång med behandlingen.
Bland annat gäller det regeln om att man ska vara helt drogfri tolv veckor innan man kan komma in på behandling. För en lekman känns detta väldigt bakvänt. Om man varit drogfri tolv veckor så kanske man inte längre behöver behandling, kan man tänka sig.
Ett annat problem som lyfts fram är att man även har nolltolerans mot andra droger under behandlingstiden.
Jag deltog i ett narkotikaseminarium i Lissabon senaste sommar. Det arrangerades av finska A-kliniken. Den sista dagen gjorde vi olika utflykter och i bussen på väg hem hörde jag att de, som besökt en mobil avvänjningsklinik, förundrade sig över hur snabbt man kunde komma under behandling.
I Portugal har man ett systemet att de som åker fast för misstänkt falla av problematisk användning av narkotika, tvingas att inom 48 timmar gå till en Comissões para a dissuasão da toxicodependência (CDT). Ibland översatt som ”drogkommission”, men man kunde även säga ”social domstol”. Den består av tre personer; en jurist, en sociolog och en psykolog.
Innehav av små mängder narkotika för eget bruk är som bekant avkriminaliserat i Portugal sedan många år.
CDT går igenom fallet på förmiddagen och på eftermiddagen träffas de igen och klienten får sin ”dom”. Det kan bli böter, men andra påföljder är vanligare. En påföljd är behandling. I så fall går någon från domstolen med klienten så att de kan inleda behandlingen samma dag.
Jag kunde läsa att minister Wille Valve (MSÅ) å ena sidan säger att skillnader i förfarande kan bero på att läkarna använder sig av svenska regler i misstag, men å andra sidan säger han även att vi har egen behörighet. Borde vi inte då försöka vara ”bäst i klassen” och se även hur man gör på annat håll? Exempelvis just Portugal ses som ett föredöme av många när det gäller narkotikapolitiken.
De narkotikarelaterade dödsfall i Portugal låg i topp i Europa när de lade om sin narkotikapolitik kring millennieskiftet men ligger nu i botten i Europa. På Åland får vi allt mer alarmerande uppgifter om narkotikarelaterade dödsfall.
Då Åland delvis har egen behörighet på området anser vi från Åländsk demokrati att vi kunde utreda möjligheterna att införa en så kallad ”social domstol”, som snabbare och enklare kunde ”döma” narkotikaanvändare till adekvat vård.
Vi anser att detta kunde vara en viktig del i en mer medmänsklig narkotikapolitik.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
<”Byline tfn”>
