Upprop från kommunerna
Den kommunala ekonomin befinner sig i kris. Främsta orsaken består i att utökade och fördyrande uppgifter pålagts kommunerna samtidigt som landskapets andelar i finansieringen minskat i såväl relativa som absoluta tal.
Enligt preliminära uppgifter kommer landskapsandelarna för 2021 att uppgå till cirka 35,1 miljoner euro, att jämföra med 33,2 miljoner euro för 2020 (exklusive de fem miljoner euro i extra landskapsandelar på grund av inverkan av covid-19-pandemin betalats ut). I det tidigare systemet varierade landskapsandelarna mellan cirka 35–40 miljoner euro. På grund av de lagändringar som träder i kraft 1.1.2021 har anpassningar till landskapsandelssystemet gjorts för att kompensera för vissa av de nya eller utökade lagstadgade skyldigheterna som regleras i socialvårdslagspaketet och barnomsorgs- och grundskolelagen. Det kan dock konstateras att landskapsandelarna trots de justeringar som föreslås för 2021 inte är tillräckliga och inte har utvecklats i takt med kommunernas verksamhetsutgifter under den senaste 10-årsperioden. År 2017 var det sista året det gamla landskapsandelssystemet var i kraft. Efter det har det nya landskapsandelssystemet tillsammans med landskapsregeringens inbesparningar i systemet inneburit finansieringsminskningar år 2020 (om man bortser från anpassningarna som gjorts pga covid-krisen) som motsvarar mer än en femtedel av dåvarande nivå på landskapsandelar.
Det har aldrig varit långsiktigt hållbart att överföra uppgifter på kommunerna, som man har gjort under 2010-talet, bland annat genom den ÅHS-lag som trädde i kraft 2011 och som avgränsade hälso- och sjukvårdens ansvarsområde på ett sätt som kraftigt har ökat kommunernas utgifter för den sociala sektorn. En socialsektor som har ökat med cirka 16 miljoner euro eller drygt 30 procent under de senaste 10 åren. Grundskolans kostnader har under samma period ökat med närmare 10 miljoner euro eller knappt 30 procent. Utvecklingen med utökade utgifter och ansvar och mer detaljstyrd, fördyrande och byråkratiserande lagstiftning har varit möjligt enbart på grund av den förhållandevis goda tillväxten i skattebasen för kommunerna.
Utgående ifrån den utveckling av arbetslösheten som kunnat konstateras från mars 2020 och framåt, liksom den minskning av lönesummorna som skett från samma tid, finns det därutöver även en överhängande risk att förvärvsskatteintäkterna och även samfundsskatteintäkterna för 2020 och 2021 kommer att minska för många kommuner. En positiv nettoinflyttning till kommunerna motverkar dock något denna annars negativa utveckling effekt, vilket vi ska vara glada över.
2019 års beskattning slutfördes inom oktober 2020, och utfallet var för de flesta åländska kommuner bättre än föregående skatteår. Förvärvsinkomstskatterna ökade i 13 av 16 kommuner, och totalt ökade intäkterna med 2,1 procent jämfört med föregående skatteår. Men, ökningstakten är alltjämt lägre än för riket som helhet där skatteintäkterna från förvärvsinkomstskatten ökade med 3,4 procent. De totala skatteintäkterna har trots det relativt positiva utfallet för skatteår 2019 ökat långsammare än vad kommunernas verksamhetsutgifter har ökat.
Landskapsregeringens hållning gentemot kommunerna har under en längre tid präglats av en viss oförståelse för kommunernas verksamhetsförutsättningar. I landskapslagstiftning efter landskapslagstiftning går man in för detaljstyrning av kommunal service. Mer rigida system, mer byråkrati, mindre flexibilitet och mer krav. Ja, ibland får man faktiskt uppfattningen att tjänstekåren och landskapsregering anser att de åländska kommunerna totalt misslyckas i sin grundläggande service till kommuninvånare. Varför ökar man annars ständigt kraven både gällande behörigheter, verksamhetskrav och nya tjänster, som man nu senast gjort i både landskapslagen om barnomsorg och grundskola och i äldrelagen. Åland är unikt med sin småskaliga närservice och närhet till beslutsfattarna – decentralisering när den är som bäst och fungerar som bäst!
Om vi kopplar samman de utökade lagkraven och byråkratiseringen med den avstannade ekonomiska utvecklingen på Åland samt det sedan länge kända fenomenet att i stort sett hela landskapsregeringens och ÅHS alla arbetsplatser finns i Mariehamn, får vi snabbt en ohållbar situation för landsortskommunerna. Även den personal som överfördes till Kommunernas socialtjänst blev lokaliserad i Mariehamn.
Enligt kommunernas budgetar för 2021 står kommunerna inför betydande anpassningar av verksamheten, eftersom det är osannolikt att det hittas tilläggsfinansiering om närmare 15 miljoner euro som skulle behövas för att nå ett nollresultat vid den aktuella utgiftsnivån. Det är också nödvändigt att beakta att det kommer att behöva skapas ett investeringsutrymme i kommunernas ekonomi som inte ens med en utgiftsminskning eller inkomstökning om 15 miljoner euro kan lösas.
Kommunerna har länge krävt att landskapet ska minska på den lagstadgade kommunala uppgiftsbördan så att kommunerna kan effektiviseras och minska på kostnaderna. Den offentliga ekonomin i stort, har betydande utmaningar framför sig.
Man har under flera år, men med olika tappningar, på landskapsnivå pratat om samhällsreform. Vi anser att en samhällsreform, förutom att sätta ekonomin först, också ska innebära betydande minskningar av byråkrati och krav i lagstiftning som berör kommunerna. Detaljstyrningen måste bort, och flexibilitet måste åter få råda i relationen mellan landskapet och kommunerna. Kommunerna och landskapet sitter i samma (sjunkande?) båt men gemensamt har ett intresse för att Åland mår bra.
Geta kommun:
INGVAR BJÖRLING
STYRELSEORDFÖRANDE
GUSTAV BLOMBERG
KOMMUNDIREKTÖR
Finströms kommun:
ERIK BRUNSTRÖM
KOMMUNDIREKTÖR
Saltviks kommun
MATHIAS JOHANSSON
STYRELSEORDFÖRANDE
EWA DANIELSSON
KOMMUNDIREKTÖR
Sunds kommun:
MATS EKHOLM
STYRELSEORDFÖRANDE
ANDREAS JOHANSSON
KOMMUNDIREKTÖR
Vårdö kommun:
MIKAEL LINDHOLM
STYRELSEORDFÖRANDE
KRISTOFFER BARKAR
KOMMUNDIREKTÖR
