Uppdatera åländska förlossningsvården
Signaturen ”Mymlan” ställer i torsdagens tidning frågor gällande barnrådgivningens råd. Frågan är ganska så begränsad men dock inte oviktig. Det jag ändå skulle vilja kasta ännu mera ljus på är de minst sagt märkliga principer som mödrarådgivningen på Åland följer.
Då menar jag absolut inte den konkreta rådgivning som man får av barnmorskor och hälsovårdare som jobbar på de olika mödrarådgivningarna utan de principer och ”bud ovanifrån” som dessa har att följa.
Det jag främst reagerat över är de principer som man följer på Åland gällande överburenhet, d.v.s. när graviditeten fortsätter en viss tid efter beräknat datum. Ingenstans har jag kunnat finna belägg för eller användning av de principer som gäller på Åland.
Principerna gällande detta som tillämpas på Åland är även väldigt diffusa och varierar beroende på vilken läkare man frågar. Kontentan är ändå att en gravid kvinna tillåts gå mycket längre över beräknad tid än någon annanstans i Norden.
Enligt flera nyligen gjorda studier har det framkommit att risken för komplikationer ökar markant redan under vecka 41 i en graviditet (som normalt är 40 veckor) och att man därmed bör försöka sätta igång förlossningen eller göra kejsarsnitt redan i detta skede. Ett flertal studier har gjorts under det senaste deceniet och i somras (juni 2012) gjorde Världshälsoorganisationen (WHO) en granskning/sammanställning av dessa studier. WHO konstaterar att det är väl utförda studier men att man inte nödvändigtvis kan säga att förlossningen MÅSTE startas senast i vecka 41.
Däremot konstaterar WHO att en kvinna som går in i gravididtetsvecka 41 ska informeras om de ökade riskerna med graviditeten samt ges möjlighet att ta ställning till om hon vill att förlossningen ska sättas igång.
WHO:s rapport verkar helt ha gått den åländska läkarkåren förbi. Här får kvinnor gladeligen gå både två och tre veckor över tiden med den ökade risk som detta innebär för både syrebrist vid förlossning och andra skador som kan uppstå när t.ex. fostervattnet minskar och moderkakans funktion kraftigt avtar.
Detta även utan någon som helst information om de ökade riskerna eller en möjlighet att ta ställning till om man vill att förlossningen ska sättas igång.
Jag anser det oförsvarbart att utsätta kvinnor och ofödda barn för den risk som de åländska förlossningsläkarna gör i dagens läge. Framför allt med tanke på att om något verkligen går snett så sitter vi här på en holme utan möjlighet att snabbt ta oss till sjukhus där det t.ex. finns möjlighet att kyla ner ett barn som drabbats av syrebrist eller tillgång till Ecmo-maskiner.
Det är dags att uppdatera den åländska förlossningsvården så att den åtminstone motsvarar WHO:s rekommendationer, det tycker jag att är det minsta som en åländsk gravid kvinna kan förvänta sig.
Mymlans medsyster
