DELA

Uffe Grüssner har själv bromsat utvecklingen!

De utlåtanden om fiskdiesel som Uffe Grüssner refererar är principiella och helt riktiga. Någon motsättning i ärendet förelåg varken då eller nu. Även med ytliga insikter måste den självklara, generella kommentaren bli, att fiskdiesel och liksom också andra avfallsbränslen bör komma till användning i stället för fossila bränslen.

Av Grüssners debattinlägg framgår emellertid, att han fortfarande inte förstår, att bränslet måste uppfylla gällande kvalitetskrav för moderna bilmotorer innan man kan kräva att inget annat bränsle får användas. Grüssner informerades muntligen av stadens representanter redan i samband med introduktionen av bränslet att initiativet var utmärkt, men att bränslet måste uppfylla gällande kvalitetskrav.

Följden blev de generella utlåtanden som Grüssner nu refererar till. Trots påpekanden presenterades inte rena datablad rörande bränslets kvalitet och egenskaper.

De generella utlåtandena berör frågan om utsläpp av koldioxid och den frågan är den lättaste att besvara. Svårare är frågan om utsläpp av partiklar, oförbrända kolväten och kväveoxider av hänsyn till stadbornas hälsa och gatumiljö.

Därtill huruvida motorerna kan påverkas negativt av bränslet, t.ex. under vinterhalvåret. Kanske är det så att fiskdieseln uppfyller gällande krav, men Grüssner har tyvärr inte visat att så är fallet.

Grüssners aggressiva påhopp om klavertramp slår tillbaka på honom själv som en bumerang. Om han hade ordnat med kvalitetskontrollen av bränslet i tid, hade fiskbränslet kanske kommit till användning direkt när upphandlingen var slutförd – oberoende av vilket bussbolag som hade fått uppdraget att ta hand om trafiken i Mariehamn.

Grüssner har själv bromsat utvecklingen – kanske omedveten därom – men vad hindrar att han nu snarast tar fram belägg som visar att bränslet uppfyller gällande standard. Därefter har han naturligtvis möjlighet att vänligen erbjuda bränslet också till det bussbolag, som idag sköter trafiken. Av hänsyn till lokalbefolkningen och stadsmiljön.

Jan Westerberg