DELA

”Tvångslag” för kriskommuner

Det är intressant men alls inte oväntat att ta del av Åsubs bedömning av det ekonomisk läget i kommunerna och möjliga kriterier för åländska kriskommuner. Varken att det finns kommuner som står inför mycket stora utmaningar, eller att det blir komplicerade avgränsningar, särskilt om man vill få till stånd juridiskt hållbara och politiskt användbara kriterier för att inleda den typ av tvångsförfarande som följer av en kriskommunslagstiftning.

När den förra landskapsregeringen beställde utredningen av Åsub hoppades vi att kommunreformlagen skulle resultera i kommuner som är så starka att en sådan lagstiftning blir vad den borde vara, en absolut sista nödutgång.

Istället förefaller det vara den sittande regeringens och kansliminister Harry Janssons (C) enda svar.

Frivilliga samgåenden som inte omfattar alla, och kanske inte alls blir av, och sen en ”tvångslagstiftning” för de kommuner som hamnar på obestånd.

Ambitionen för den förra mandatperiodens stora reformarbete var en helhetslösning, en ordnad strukturell förändring och en vision för ett starkare Åland.

Jag hoppas, på riktigt, att det kommer mera visioner och mera riktning för kommunerna än det famlande och fumlande som hittills karakteriserat regeringens arbete. Så mycket pengar finns inte i landskapets kassa att det skulle räcka för att hålla kommunerna under armarna i all evighet. Kriskommunsförfaranden är en sista, olycklig utväg, inte en genomtänkt strategi för framtiden. Hittills har inget hänt med de frivilliga processer Harry Jansson förespeglat, men även om de kommer är det för lite och för sent.

Säg vad ni vill göra, bästa regering, inte bara vad ni vill riva upp, säga upp eller backa ur. Eller är också den frågan för tidigt väckt?