SÖK
MENY
Två stycken skarvsladdar
Två stycken skarvsladdar. Det är detta som hela Ålands existens hänger på.
En är kopplad till Finland, och den andra till Sverige, och båda av dem har ej en tillräckligt stor egen reservkraft.
Till exempel i Finland, så har FINGRID (Stamnätsbolag i Finland) ingått avtal med stora elkonsumenter bland andra växthus, att kunna utan förvarning koppla bort elströmmen (mot finsansiella ersättningar) då det är störningar i nätet eller om det generellt ej finns tillräckligt med reservkraft, -som ett direkt resultat av nedmonterade reservkraft. Detsamma torde gälla i Sverige, där de har varit tvungna att elda oljekraftverk (på grund av nedmontering av baskraft) och Sverigekabeln är huvudmatningen och Finlandskabeln är reservmatningen!
Med ovanstående vill jag reflektera på insändaren av Stellan Egeland ”Ren dårskap skrota kraftverket G1”.
Kan inget annat än att hålla med till 100 procent, och förvånande är, trots att det har gått en bra tid sedan insändaren, har det näst intill inte varit en enda fortsatt diskussion runtom det, förutom en mindre diskussion på Facebook.
Nu i dagens anda att fossila kraften skall bort och alla dessa miljö(farliga) elbilar och vind/solkraft gör att elnätet blir mera belastat/ostabilt, ställer ännu högre krav på att det finns en 24/7 fungerande reservkraft.
Sedan kommer andra faktorer man måste ta i beaktande, alltifrån cyberattacker till solens aktivitet.
Cyberattacker kan man delvis skydda sig emot, men däremot inte emot solens aktivitet som kan skapa geomagnetiska stormar som orsakar överbelastning av nät och transformator till väder(klimat) påverkan såsom mindre regn och/eller snö som ger mindre mängd vatten i reservoarerna för vattenkraft osv.
Då det är frågan om reservkraft, så är alla diskussioner om typ av bränsle är av sekundär betydelse.
För att hålla kostnaderna nere, så bäst och billigast är med lågsvavlig diesel.
Och den summa på 520 000euro/år som kostnad, så för mig är det en summa som inte är realistisk.
De kraftproducerande maskiner (4-6 stycken) på till exempel de stora kryssningsfartygen har en driftsbudget (underhåll och reparationer) som betydligt understiger den 520 000 euro summan. Dessa maskiner har tusentals med årliga drifttimmar och total effekt 60-90MW.
Säkert skulle det vara av varje skattebetalares intresse att se dessa uträkningar som ger en summa på 520 000 euro/år, samt alla +/- argument.
Att förlita sig på två elmatningar, må så vara direkt oberoende av varandra, är lite som en omvänd rysk roulette.
Koppla upp sig mot en elmatning och hoppas på att den fungerar 24/7.
Oberoende vilka överenskommelser och avtal man har, men så fort det är en nationell eller internationell kris, så kommer det egna landet med dess egna regioner i prioritet.
Helt tydligt här hur galet allt blivit med corona.
Istället för en gemensam Europeisk strategi, så har varje land bara sett om sina egna intressen. Så blir det med elektriciteten också om, eller rättar sagt, när det blir en bristvara.
Det är här som den lokala reservkraften skall träda till och förse Åland med all el behov.
Få (om kanske ingen) är de åländska konsumenter som har egen reservkraft till 100 procent. Mig veterligen har inte ens sjukhuset tillräckligt reserv kapacitet, förutom till de allra mest livs viktiga funktionerna.
Och ju mera fordonsparken elektrifieras, desto sämre blir det, då det ej finns någon laddnings station med inbyggd kraft, emedan de ”vanliga” fordonen bara kör till service stationen och fyller upp tanken.
Lite som en Hollywood film, men det är realiteten. Gilla det eller ej.
Denna insändare får gärna bemötas med fakta.
JERKER ÅKERMAN
