Två huvudalternativ kring problemen med skattegränsen
Företagarna på Åland hade nyligen en debattartikel med rubriken ”Dags att omvärdera skattegränsen.”
De beskriver företagens problem med skattegränsen och stagnationen inom den privata sektorn. De lyfter fram ett alternativ med att subventionera trafiken för att den vägen kunna avskaffa skattegränsen och ge företagen och alla ålänningar tillträde till den inre marknaden och e-handeln.
Avslutningsvis nämner de att man tidigt borde ha sett till att få inkomster från den färjetrafik, som tillkom 1999 då skattegränsen infördes. En generell avgift, som kunde ha kompenserat de åländsk företagen med tiotals miljoner under denna period.
Åland Gallup ställde frågan ”Vill du avskaffa skattegränsen?” (Nyan 31.7) 52 procent, av de som kunde ta ställning, svarade ja. Detta förvånade mig. De, som stöder Åländsk Demokrati var som vanligt på ena kanten. Nu för att avskaffa skattegränsen. 64 procent av de, som kunde ta ställning.
Trots att jag själv en gång ledde namninsamlingen för en folkomröstning strax före införandet av skattegränsen, så anser jag att skattegränsen bör bibehållas. Men systemet bör omvärderas, utvärderas och sedan genomgå en förändring.
Målet med folkomröstningen var att alla skulle få säga sin mening. Vi hade fått en djupare förståelse. En seger för skattegränsen hade gett en starkare förankring. Ett starkt motstånd hade kanske lett till att man genast försökt att kompensera de negativa effekterna. Då hade vi kanske inte haft den splittring, som ännu råder tjugo år senare.
När det gäller avgiften , som Företagarföreningen nämner, så hade jag liknande tankegångar bakom min åtgärdsmotion ”Revidering av landskaplagen om resandeavgift”. (4/2017) Vi har nämligen en lag, som inte tagits i bruk.
I lagtingsdebatten framförde jag att det finns två huvudalternativ kring problemen med skattegränsen. Vi kan försöka minska problemen (vilket inte lyckats alls) och vi kan försöka kompensera för olägenheterna, vilket man inte ens försökt med. Kompensationen kan tas av skattemedel, eller av dem, som gynnas av skattegränsen, vilket jag förespråkar.
Min grundtanke är att man tar en avgift av alla passagerare, som passerar Åland enligt resans längd. Med tanke på det stora antalet så skulle avgiften bli i storleksordningen 10-20 cent för en passagerare mellan Tallinn och Stockholm. 0,5 cent på kortrutterna.
Petri Carlsson (MSÅ) var den första att såga förslaget i några repliker. Tony Wikström (S) den andra. John Holmberg (Lib) höll ett anförande och talade om ”skrivbordsberäkningar” och att avgiften var en ”blöt handduk”, som sett till övriga kostnader ”försvårar affärsverksamheten”. Alltså 10-20 cent per passagerare Sto-Tal.
Regeringspartierna visade tydligt i vems ledband de går. Kanske det skulle gå lättare om man kallat det klimatavgift? Man kan också ha en avgift enbart för dem, som inte går i land.
I åtgärdsmotionen ”En analys av utvecklingen av exporten och dess kostnader” (3/2019) föreslog jag att landskapsregeringen skulle göra en analys av utvecklingen av exporten från Åland samt utvecklingen av kostnaderna för exporthanteringen. ÅSUB:s siffror visar att BNP/capita har stampat på ställe under ett decennium på Åland. En delfaktor är att exporten har stagnerat. År 2003 var exporten 118 miljoner euro. 2012 var den 300 miljoner. Sedan har den legat på samma nivå.
Tanken var att sedan undersöka kostnaden för exporthanteringen på de olika marknaderna och se hur dessa påverkade utvecklingen av exporten. Sedan kunde man kompensera företagen på vissa marknader via passageraravgiften.
Min tredje åtgärdsmotion kring skattegränsen hade rubriken: ”Ålands landbaserade turism 2030 – En vision i ljuset av det åländska skatteundantaget.” (3/2018)
Bakgrunden var att jag noterat att den turismens totala andel av BNP var 20 procent år 2013, medan den landbaserade turismens andel endast var 4 procent. Antalet inresande ökade med 50 procent från 1997 till 2007, men har sedan minskat.
Trots att John Holmberg (Lib) påpekade i sin kritik mot avgifterna att ”turismen är den bransch, som växer kraftigast av alla globalt sett.” Värst är att antalet övernattningar har minskat från 560 000 år 1997 till 410 000 år 2017. Från 0,4 per inresande till 0,2. Fortsätter trenden så har vi ingen landturism att tala om 2030. Därför ville jag initiera denna debatt.
Det blev en osedvanligt livlig debatt i lagtinget (tolv ledamöter yttrade sig) och många höll faktiskt med i sakfrågan, glädjande nog. Tyvärr har motionen blivit liggande i Finans- och näringsutskottet, vilket tyvärr är mer regel än undantag för oppositionens motioner.
Men det nalkas val och kanske någon vågar ta upp debatten igen.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLD
Fotnot. En fortsättning på Toivonens resonemang om skattegränsen publiceras i någon av de kommande tidningarna.
