Tunnel-MKB med stora fel och brister
Förra veckan kunde vi läsa i tidningarna att ÅMHM godkänt FS-Links MKB (miljökonsekvensbeskrivning) om en Föglötunnel. Nu råkar det emellertid vara så att det finns mycket allvarliga fel i MKB:n, förutom en stor mängd tvivelaktiga slutsatser och påståenden. Jag ska här bara ta upp de direkta felaktigheterna.
Det första riktigt stora felet är, att utredarna räknat fel på mängden bergmassor. I MKB:n sägs att den totala mängden sten, som ska tas ut ur berget vid en tunnel mellan Svinö och Degerby är 1,2 miljoner ton. Den verkliga siffran för den sträckningen är 1,9 miljoner ton, alltså mer än 50 procent större. Anledningen tycks vara att man räknat med fel densitet på berg. Det här innebär enormt mycket större problem när massorna dels ska mellanlagras, dels transporteras bort. Miljöbelastningen för lastbilstransporterna ökar i motsvarande grad.
Nästa stora felaktighet är att utredarna förutsätter att stenmassorna kan skeppas bort med fartyg direkt vid färjelägena i Svinö och Degerby. Det går inte. Den typ av lastfartyg som behövs måste kunna läggas längs med en kaj. Det fungerar inte i ett färjeläge!
I Degerby finns den gamla ångbåtskajen kvar, men den är bara 37 meter lång. Vilket skick är den i? Är det alls tänkbart att använda den? Det är stor risk att vattendjupet är för litet, sjökort anger bara cirka tre meter. För övrigt finns det inte så många lämpliga fartyg att tillgå, dagens fartyg är i allmänhet för stora. De minsta är dubbelt så långa som kajen i Degerby.
På Svinösidan måste materialet transporteras bort med lastbil, närmast till Långnäs. Det förutsätter att lastningen anpassas till Fjärdvägens tidtabell, annars måste det köras till Mariehamn. Miljökonsekvenserna blir stora. Kan transport inte ske från Degerby, kan antagligen inget tunnelpåslag göras där eftersom man inte blir av med stenen. Att köra en stor mängd grusbilar med Skarven till Svinö är inte möjligt, det nämns 160 lastbilar om dagen!
Utredarna säger att transporten kan ske med LNG-drivna fartyg av miljöskäl. Dels finns det inte lämpliga lastfartyg med LNG-drift att tillgå i dag, dels är inte LNG något miljöbränsle. Utredarna är uppenbarligen helt okunniga i sjöfartsfrågor. Det sorgliga är att man på ÅMHM tydligen också saknar erforderlig kompetens för den här bedömningen.
JAN GRÖNSTRAND
SVAR TILL INSÄNDAREN:
ÅMHM har godkänt miljökonsekvensbeskrivningen gällande tunnel till Föglö i enlighet med 10 § i MKB-lagen. ÅMHM ska granska miljökonsekvensbeskrivningen och ska efter granskningen i ett särskilt beslut avgöra om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i MKB-lagen. Det är det första steget på vägen och själva miljökonsekvensbedömningen slutförs först då ett tillstånd beviljas.
Miljökonsekvensbeskrivningen är det dokument som identifierar och beskriver de direkta och indirekta miljöeffekterna som ett planerat projekt kan medföra. Innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning framgår av 9 § i MKB-lagen och beskrivningen ska täcka många sakområden utöver rena miljöaspekter som bland annat mark, luft, vatten, socioekonomiska faktorer och kulturvärden.
En miljökonsekvensbeskrivning måste därför ha en viss grad av översiktlighet. Det är konsekvenser av åtgärder som ska belysas snarare än exakta tal för enskilda företeelser. Däremot ska det förstås att förändringar i storlek och volymer med mera påverkar konsekvenserna av åtgärden i motsvarande grad.
Beskrivningen ska innehålla de uppgifter som skäligen kan behövas för att nå en motiverad slutsats om projektets betydande miljöpåverkan, med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder. Den motiverade slutsatsen framställs först då tillstånd beviljas. Paragrafen ovan anger också att det finns en skälighetsbedömning som ska beaktas, det vill säga man kan inte utreda alla detaljer i det oändliga. Syftet är att beskrivningen ska ge en samlad bild av vilken påverkan det planerade projektet kan ge i de olika alternativ som utretts.
Sökanden har lämnat in kompletterande uppgifter som delvis beskriver det som Grönstrand efterfrågar. Vissa delar redovisas som teoretiska möjligheter som inte nödvändigtvis har en exakt fastställd lösning i skrivande stund, men som kan eller kommer att lösas inför tillstånd för eventuell projektstart.
ÅMHM:s samlade bedömning är att sökanden har utrett de saker som ska utredas enligt 9 § MKB-lagen samt att de fyller kraven i lagen. Resultat, åsikter och faktorer kan bedömas på olika vis beroende på subjektiva värderingar. Dessa får inte vara avgörande för utvärderingen, det är kraven i lagen som avgör utfallet.
SUSANNE PERANDER,
ÅLANDS- MILJÖ OCH HÄLSOSKYDDSMYNDIGHET
