Tunnel eller färjor
Vi står nu mellan valet att satsa på nya färjor eller tunnel till södra skärgården. Låt oss se på ekonomin bara för de 15 första åren.
Den uppsagda elhybridflakfärjan för Föglölinjen skulle ha kostat oss cirka 5 miljoner euro per år på totalentreprenad, det vill säga 75 miljoner euro för 15 år. Tunnelkortrutten med hamn på östra Föglö sparar även in en färja på södra linjen. Vi kan utgå från att en dylik ny mera avancerad färja som skall klara av att köra hela den långa sträckan Korpo-Kökar-Sottunga-Föglö-Långnäs också kan komma att kosta oss runt 75 miljoner euro för 15 år.
Som bäst bygger svenska NCC en 10,8 km tunneln till Sandoy på Färöarna för 120 miljoner euro. Den motsvarar i mångt och mycket tunneln som förkortar restiden till Föglö, Korpo, halva Kumlinge, Kökar och Sottunga. I medeltal är kostnaden för tunnlars drift och underhåll cirka 1 procent av investeringen, det vill säga 1,2 miljoner euro per år, vilket blir 18 miljoner för 15 år. Avskrivningstiden för tunnlar är 80 år vilket innebär att avskrivningskostnaden är 1,5 miljoner euro per år, det vill säga 22,5 miljoner för 15 år. Väljer vi att betala av lånet för tunneln på 15 år blir räntekostnaden med 2 procents ränta 19,2 miljoner euro. Totalkostnaden för tunneln blir således cirka 60 miljoner för de första 15 åren.
Sammanfattningsvis står vi nu inför valet att satsa på två nya färjor på totalentreprenad för en kostnad om cirka 150 miljoner euro eller en tunnel för en kostnad om cirka 60 miljoner euro för de 15 första åren. I sammanhanget är det också värt att nämna att aktiebolaget Kraftnät Åland fick 50 miljoner i extra anslag (bidrag) från staten för Finlandskabeln som kostade runt 125 miljoner att bygga. Enligt lagstiftningen ”kan extra anslag beviljas för osedvanligt stora engångsutgifter som inte rimligen kan finansieras med budgeten för landskapet Åland”.
OTTO HOJAR
