Trygghet inget att ta för givet ens i mottagarland
Allt fler människor världen över rycks upp från tryggheten i sina hem.
Strävan efter ett bättre, tryggare liv får dessa människor att fatta ett av de svåraste beslut som finns att fatta.
Beslutet må ha triggats av krig, terror, politiskt förtryck, fattigdom eller strävan efter en bättre framtid för sig själv eller sin familj. Konsekvensen av beslutet är åtminstone till en början ett liv i osäkerhet med livet som insats.
Inte ens framme vid sin destination vet dessa människor hur livet kommer att se ut.
Vad tänker flyktingarna när de beger sig ut på ett nattligt, stormigt Medelhav i en liten, överlastad gummibåt efter att ha betalt en människosmugglare sina livs besparingar? Kommer de att nå sin destination?
Kommer de någonsin att få se sin familj igen?
För de lyckliga som når den tilltänkta destinationen där de har möjlighet att söka asyl är strapatserna inte över utan nu tar helt andra utmaningar vid.
Då de kommer ut i samhället i sitt nya land står de inför mycket främmande som ett nytt klimat, en ny kultur eller ett nytt språk.
För oss är till exempel julfirande med ett överflöd av mat och konsumtion en självklarhet men för flyktingar från fattigare länder med andra religiösa traditioner är det säkert obegripligt.
Att lära sig ett okänt språk som man kanske aldrig tidigare ens hört uttalas kan vara den största utmaningen för att ens ha en möjlighet att ta del av och bidra till det nya samhället.
De som flyr sina hemländer har olika bakgrund men många har en hög utbildning.
De kan vara läkare, advokater, lärare eller exempelvis något som grafisk designer.
En utbildning som är giltig i ett land behöver inte nödvändigtvis vara giltig i det nya hemlandet.
Ofta behöver man fortbilda sig i det nya landets lagstiftning och läsa in de kurser som krävs innan man kan börja arbeta inom sitt yrke.
Vårt samhälle är i behov av duktiga, högt utbildade människor och utmaningen är att i hitta dessa människor och att därefter få ut dem i arbetslivet inom sina respektive yrken.
Vi har användning av dessa människors yrkeskunskap men tyvärr arbetar alltför många av dem i lågavlönade yrken som till exempel städare eller diskare.
Anställs den nyutbildade läkaren från Finland före till exempel en syrisk läkare med 10 års erfarenhet som endast kan det nya hemlandets språk behjälpligt?
Ratas en ambitiös och duktig ungdom från Tunisien med kraftig brytning framför en finländsk ungdom med mindre ambitioner?
Flyktingarnas umbäranden är inte över bara för att de nått ett tryggt land utan krig.
I det nya landet möts de ofta av främlingsfientlighet, de möts av spott och spe på spårvagnen, underblåst av den högerpopulism som sprider sig genom Europas länder idag.
Blivande asylboenden bränns ned och till och med bostäder drabbas av krossade glasrutor och i värsta fall av anlagda bränder.
De okända och främmande skrämmer många av de ursprungliga invånarna i det nya landet. Det är en rädsla som eldas på av uppviglare med sina egna politiska syften. Konsekvensen är den främlingsfientlighet som breder ut sig i vår vardag, i alla samhällsskikt.
Vad kan jag göra för att dessa flyktingar skall få det bättre, för att främlingsfientligheten skall minska?
Jo, jag måste våga ta diskussionen, jag måste våga reagera och framför allt agera då jag ser främlingsfientlighet och rasism i vardagen. Flyktingarna och vi är trots allt mer lika än olika. Vi måste sluta vara tysta och våga pratat om vad som är rätt och fel.
Nätverk och vänner ger oss en osynlig trygghet som vi tar för given.
Du har kanske bott i samma bostadshus i 15 år och känner alla dina grannar, du är trygg. Då är det svårt att sätta sig in i den situation som flyktingarna befinner sig i.
De har lämnat allt bakom sig för att skapa ett nytt liv åt sig, utan de bekanta nätverk som fanns i hemlandet.
De har bytt den otrygghet som kriget skapat det gamla landet mot en annan sort otrygghet i det nya landet.
Det är en av de konsekvenser som man ställs inför som flykting.
Det är ensamt och skrämmande och just därför måste vi runt omkring som har trygghet skaka av oss vår rädsla och våga ta första steget till kontakt.
Tänk dig att utsättas för en ny kultur, ett nytt språk och ett nytt samhälle med både kända och oskrivna regler efter att du gjort en strapatsfylld resa över farofyllda hav och gränser med livet som insats.
Väl framme har du anpassat dig, du har lärt dig språket, du arbetar, dina barn går i skolan och har skaffat sig nya vänner. Otryggheten består nu i att du väntar på ett beslut om att få stanna i landet. Vad gör du då du får ett negativt svar på din asylansökan?
Är det rätt av ett välfärdsland som Finland att avvisa asylsökande på så lösa grunder som vi gör i dag?
Irakiern Mohammad Khulbus ligger i dag i en sjuksäng i Bagdad skottskadad i benen och kommer troligtvis aldrig mera att kunna gå.
Hans asylansökan avslogs i Finland och han avvisades till Irak.
För fem dagar sedan sköts han utanför sitt hem. En konsekvens av Finlands stränga asylpolitik.
Studerande vid Ålands lyceum
