DELA

Tryggare kan alla vara

Att vara ”lite äldre men inte jättegammal” som jag beskrevs av en intervjuad person i NÅ i augusti i fjol känns som en fördel för mig som lagstiftare och partiordförande. Att leva mitt i livet i en stor familj med småbarn, skolbarn och studeranden, småbarnsfamiljer mitt i arbetslivet samt äldre i behov av omsorg ger ett brett perspektiv på hur den sociala servicen fungerar.
Till våra grundläggande demokratiska fri- och rättigheter hör rätten att uttrycka sig, likhet inför lagen, helt enkelt rätt att utforma sitt eget liv med hänsyn till andra människors rätt att leva sitt liv. Denna rätt omfattar alla människor, barn, unga och äldre. Personer som på grund av ålder, sjukdom, handikapp eller av någon annan orsak har nedsatt förmåga att på egen hand uppnå livskvalitet i vardagen ska garanteras stöd och omsorg i tillräcklig omfattning från samhället.

För att
upprätthålla en god social välfärd måste kommunerna erbjuda social service för alla grupper i samhället. Oavsett var man bor skall alla veta att de har rätt till en skälig miniminivå av service.
För att garantera en miniminivå på hela Åland behövs lagstiftning som ger medborgarna denna rätt. Däremot är det upp till varje kommun att om de vill och har resurser, ytterligare erbjuda en högre servicenivå. I vissa fall räcker det med tydliga tillämpningsdirektiv som minskar risken för godtycke, särskilt när det gäller utsatta eller personer som annars har speciella behov.
För de äldre är det viktigt att kunna behålla möjligheterna till ett välfungerande liv. Att bli ensam och isolerad kan leda till ett snabbare åldrande. Då behövs det möjlighet till stödservice, för vardagsaktiviteter, såsom hemtjänst och färdtjänst.
Det är också viktigt att ersättningssystemet för äldreomsorgens egenandel varken leder till ”smarta” konstruktioner, förbehållet bara en del, eller att de som ”betalar” mindre inte känner sig som sämre människor trots att de arbetat och betalat skatt i hela sitt liv. Idag betalar en äldre som behöver institutionsvård 85 % av sina samlade inkomster i egenandel. Vi behöver tänka i andra banor där det t.ex. införs en maxtaxa så att inte ett fåtal inom institutionsvården står för en stor del av den gemensamma kostnaden. En taxa som även tar hänsyn till att du som människa fortfarande kan vara delaktig i din familj och i samhället. Det är inte klokt att ha endast 3€ kvar att spendera per dag på ”nöjen”!

En del av verksamhetsområdena inom dagens socialvård kan med fördel ingå i landskapsregeringens verksamhet såsom barnskydd, missbrukarvård och specialomsorg. Det är känsliga integritetsfrågor som kräver en samlad kompetens vilket kan vara svårt att uppnå i små kommuner. Dessutom slår svängningar i antalet serviceberoende väldigt hårt på kommunernas budget som gör det svårt att långtidsplanera den kommunala verksamheten.
Rätten att känna trygghet innebär också en skyldighet att som medmänniska ställa upp för de som inte kan känna den trygghet som för många av oss är självklar. Vi som fått förtroende som lagstiftare har ett särskilt ansvar att väcka debatt och att lyfta frågor till den politiska agendan så att var och en kan känna trygghet i sin vardag utan att behöva kämpa för sin rätt.
För obunden samling är det här viktiga valfrågor. Vi är beredda att visa på prioriteringar som gör det möjligt att lagstifta om miniminivåer och maxtaxor samt att på landskapsnivå samordna barnskydd, missbrukarvård och specialomsorg.
Vi vill skapa ett tryggare liv för alla.
Gunn-Mari Lindholm
Partiledare, Obunden Samling