Det är intressant med språk. Alla bör få lära sig vilket språk de vill – även finska. Men alla ålänningar är inte språkgenier. Det är därför ett problem att överhöghetens språk blir ett krav i snart sagt alla delar av samhället – inte bara inom turismen.
Redan för ett par år sen uppgav 62 procent av de landskapsanställda att de behöver finska i jobbet. Observera att detta alltså var inom självaste landskapsregeringen, den mest åländska av arbetsplatser. Där ska arbetsspråket enligt lag vara svenska (Självstyrelselagen §36).

Den så kallade förfinskningen har ibland skyllts på inflyttade finländare. Inget kunde vara mer orättvist. De lär sig ju landskapets språk och anpassar sig till samhället. Att de pratar ett främmande språk sinsemellan på sin fritid är bara berikande. Det åländska samhället mår bra av influenser från andra kulturer. De nya ålänningarna utgör inget hot mot svenskan.
Det verkliga problemet är statstillhörigheten. Finland är en nationalstat enligt devisen ”Ett land, ett folk, ett språk”. Den åländska autonomin är bara ett ”exempel” som Finland kan visa upp när det finns diplomatiska poäng att plocka. I alla andra sammanhang osynliggörs Åland systematiskt.

Självstyrelsen har hjälpt oss bevara svenskan hittills. Men räcker den till i framtiden? Mot Finland med sina 5 miljoner invånare är vi lika många som sottungaborna mot resten av ålänningarna. Hur ska vi som bara är 28.000 klara oss som en minoritet i Finland?
Toni Brandt (Åf)
lagtingskandidat 90

Mer läsning

Justera klientavgiften för ESB platser inom stadens äldreboende

Ny borgen till Sjökvarteret

BILDSPEL

Vikingaåsen har fått ett ansiktslyft – nu är den nygamla skolan invigd