DELA

Trekvarts fart ger halv kostnad

Jag lånar ett citat av en klok brändöbo som sa i våras: ” Det är ingen skillnad för mig hur jag kommer till fasta Åland, om det bara går snabbare, är billigare och ger bättre service (tätare turer). ”

Jan Grönstrand i måndagens Ålandstidning fortsatte med kostnadsbildens beroende av fartygsskrovets utformning. Därav bilderna av m/s Saarenmaa (2007) och landskapets Alfågeln (1990). Jan skriver: ”Omsatt i dieselbränsle per år på linjen Åva-Osnäs med cirka 4400 driftstimmar drar Skarven cirka 800 ton mer än ett fartyg med konventionellt skrov.” Jag fortsätter ” Ett fartyg oberoende av skrovet sparar halva energikostnaden till trekvartsfart ”.

Nya fartyg kan jämföras med nya flygplan. Deras enda uppgift är att transportera passagerar och gods från punkt A till B. Effektivt, säkert, i alla väder, hållbart, tidtabellsmässigt tätt och så billigt ekvationen tillåter.

M/s Saarenmaa och sina två systerfatyg gjorde intryck på mig i ifjol sommar. Inte för att de kunde snurra på stället utan att de svängde i hamn på 7 minuter, och att de utanför högsäsongen sparade 50 procent energi genom att sänka farten från 12 till 9 knop. Den ekvationen är oberoende av fartygsskovets utformning.

Även om www.laevakompanii.ee trafik med dessa tre fartyg i skytteltrafik tar slut i höst (?) så har denna 90 MEUR investering visat hur Ösels öbruttonationalprodukt trefaldigats medan trafiken fördubblats under en tioårsperiod.

Den frigående Ålandstrafiken kostade referensåret 2011 14 800 000 euro (Kortruttsrapporten bilaga 8, sida 23/31). Lönekostnaderna var 52 procent, bränsle 33 procent och övriga 15 procent. Åtta fartyg ur flottan är redovisade.

Jag efterlyser årens 2012, 2013 och 2014 redovisning därför att vi ålänningar är berättigade att erfara hur kostnadsbilden för att transportera 1 000 000 passagerare och 500 000 fordon utvecklat sig efter ultimatumet för tre år sedan.

Skärgårdslinjens plan med sina fem fartyg i reguljär trafik 2020 och fyra fartyg i reguljär trafik 2013 fyller två år i höstens valtider.

Skärgårdslinjens dragning minskar antalet körtimmar det vill säga fartyg med 28 procent (2020) och 42 procent (2030). Skärgårdslinjens fartyg kan under högsäsong juni- augusti göra sex tur och returer på 60 minuters pass under två arbetsskift.

I mellansäsong fem och under lågsäsong fyra skytteltrafik-tur och returer. Den kloka brändöbon (och alla andra, inklusive mig själv) kommer fortfarande ” HEM till KVÄLLEN ”.

Årskostnaderna har sjunkit maximalt i två steg: 2020 – 4 MEUR och 2030 – 6 MEUR från 2011-nivå. Fartygen är i trafik mest hela tiden utan övertidsersättning för besättning och under nio av tolv månader körs de korta passen på 30 minuter / 60 minuter till trekvarts fart och halv energikostnad.

Därför kan framtidens skärgårdstrafik under högsäsong köra alla de turer som den reguljära åretomtrafiken inte kan klara av. Trafik Kökar – Galtby, trafik Snäckö – Hummelvik för att nämna de mest uppenbara. M/s Odin, trots sin ålder med med sitt långa skrov kommer att visa vägen vad som kan åstadkommas med högsäsongtrafik.

Med dessa tankar och planer som utarbetats under tre år i Facebookgrupperna Skärgårdstrafiken framtid (1437 medlemmar) och i gruppen Framtiden i Ålands Skärgård ( 264 medlemmar ) unisont och privat av medlemmar, ser jag alla de möjligheter att 1  500 000 passagare och 750 000 fordon transporteras årligen på 2020-talet och att skärgårdens bruttonationalprodukt samtidigt fördubblats.

Invånarantalet följer trenden. Det är bara att välja din framtid.

Tom Grahn,

lagtingskandidat, Fiskö