Tre argument mot falsk matematik
Visserligen har jag inte läst det brev som Stephan Toivonen med kumpaner sänt åt vissa grupper på Åland, men kan av kommentarerna att döma konstatera att de antagligen kört med de tre standardargument som alltid används i denna typ av argumentation – söndertjatade argument som inte nödvändigtvis håller för närmare granskning.
1. Statistiken visar tydligt att…
Eftersom XX antal procent av våldtäkterna utförs av flyktingar så antas detta bevisa att alla flyktingar har en medfödd läggning för våldtäkter. Toivonen, som torde var relativt högt utbildad, borde veta bättre än att tro att samband är det samma som orsak (Post hoc ergo propter hoc, Stephan!).
Ett klassiskt exempel där korrelationen kan ge fel slutsats är storkarna i Skåne. Det finns ett tydligt samband mellan antalet storkar i Skåne och antalet födda barn. Detta måste väl bevisa att storken kommer med bebisar, eller? Om man bara ser på statistiken så bortser man från övriga faktorer, så som gettoisering, utanförskap och fördomar på arbetsmarknaden, så kanske Toivonens statistik kan ”bevisa” någonting, men jag tvivlar.
I tiden kring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet kom det mängder av irländare till New York. Eftersom alla visste att irländare är supande skurkar hela bunten, så såg de till att isolera dessa i de ruffigaste kvarteren och såg noga till att de inte fick annat än daglönejobb – om ens det. Sedan kunde de konstatera att visst hade de rätt – irländarna var tydligt överrepresenterade i brottsstatistiken både för egendomsbrott och personbrott. Vilken tur att de hade sett till att isolera dem så de inte kunde störa det övriga samhället!
Det enda statistiken bevisar är att om man tar en folkgrupp och stänger in dem i ghetton, ser till att de inte får jobb och ser till att de är väl medvetna om att de är andra klassens människor, så kommer detta att synas i denna grupps brottsstatistik. Detta samband gäller oavsett gruppens geografiska ursprung, och har ingenting med någon inneboende ”läggning” för brott.
Skulle det flytta en ålänning till en främmande ort, och denna ålännings kulle begå en våldtäkt, så ”bevisar” statistiken att 100 procent av alla ålänningar [på denna ort] är våldtäktsmän. Det bevisar dock inte att alla ålänningar är våldtäktsmän. På samma sätt så ”bevisar” inte heller hänvisad statistik någonting – tagen ur sin kontext.
2. Det kostar för mycket, vi har inte råd…
Till att börja med kan jag konstatera att detta argument borde ålänningar vara lite försiktiga med, eftersom det är exakt detta argument som används mot Svenskfinland i allmänhet och Åland i synnerhet. I ”debatten” i finska medier så nämns ofta att det kostar Finland enorma summor med allt ”stöd” till Åland. Detta är en felaktig argumentation, som inte beaktar alla faktorer, något som vi också brukar vara snabba att påpeka.
När flyktingmotståndare skyller på kostnader, så beaktar inte heller de alla aspekter. Om flyktingar och andra invandrare bara var en kostnad så borde i så fall Sverige – som ju tar emot betydligt fler flyktingar än många andra länder – ha enorma ekonomiska problem. I själva verket går det bra för deras ekonomi. Om detta är trots eller tack vare flyktingpolitiken låter jag vara osagt, men man kan i alla fall dra slutsatsen att det inte finns en exakt formel för att beräkna en människas kostnad.
De österbottniska kommunerna har under lång tid tagit emot flyktingar från olika kulturer och, mig veterligen, har ingen kunnat peka på ett detta hämmat deras samhälleliga eller ekonomiska utveckling.
3. Se bara hur det är i den där staden…
Oh, ja. Det finns städer och områden som har problem, det kan ingen förneka. Ofta områden med extremt mycket inflyttning, där de inkommande snabbt styrs iväg till utvalda, isolerade, stadsdelar. Frågan är hur mycket av detta som går att projektera på åländska förhållanden? Det är lätt att hänga upp sig på vad som sker i Malmö, Göteborg eller storstäder på kontinenten, men vi måste fråga oss hur jämförbara dessa områden är med åländska orter. I ett hörn i en stadsdel i dessa städer kan det bo mer folk än på hela Åland.
Mer jämförbara orter är till exempel. Närpes eller, om vi tar med lite större orter, Jakobstad. Jag har inte hört något om upplopp och brända bilar på dessa orter. Däremot har jag konstatera att Jakobstad har en fantastisk matkultur, men bland annat etiopiska, indiska och asiatiska matställen och att i Närpes har de flesta arbete – även flyktingarna. De invandrarfientliga tenderar att vara rätt selektiva i sina jämförelser och glömmer bort att problemen inte nödvändigtvis är skalbara och tillämpbara på alla orter.
Slutsatser
Analyserar man de problem som finns i samband med utländsk inflyttning och bortser från de rent xenofoba argumenten så kan man konstatera att det visst kan bli problem om:
1. Vi har stadsdelar som helt domineras av inflyttade grupper
2. Vi låter dessa stadsdelar bli utsatta gettoisering
3. Vi monterar ner så mycket av välfärdsinfrastrukturen som möjligt i dessa områden
4. Vi gör det klart för de boende att de är andra klassens medborgare
Utan att nedvärdera Brändö, Föglö eller för den delen Mariehamn: Hur skall vi ens teoretiskt kunna lyckas med detta? Var skall vi bygga ett ghetto på Brändö; vilka skolor skall bara ha invandrare i Mariehamn? Hur stor är risken att desillusionerade ungdomar stryker fram på gatorna i Föglö och bränner bilar?
Jag har väldigt svårt att förstå Toivonens förskräckelse över att det skull komma ett tiotal flyktingar per år, utan ser det snarast som en självklarhet att vi skall ställa upp.
Den som är stark måste vara snäll, sade Bamse. Ålänningarna som har en stark ekonomi, stark samanhållning och stark självkänsla, borde nog ha råd att vara snälla också.
Anders Enges
