DELA

Tråkigt uppsving för både sexism och rasism

Även för oss vanliga människor blir det alltmer uppenbart att det i västvärlden sprider sig ett förgiftat tankegods som får allt större inflytande. Idéerna har numera ofta sin upprinnelse i den amerikanska universitetsvärlden, även om de är inspirerade av mången äldre tänkare genom tiderna. Identitetspolitik är ett begrepp som alltfler numera känner till, men till samma tankeströmningar hör även radikalfeminism, genusteorier, postkolonialism (teorierna kring den vita mannens skuld), postmodernism, queerteorier (det vill säga teorier kring kön, genus, könsidentitet) samt begreppet intersektionalitet som är en slags förklaringsmodell kring olika maktstrukturer. På senare år har kritiska rasteorier alltmer seglat upp på agendan, med den konsekvensen att vi nu har dammat av det gamla rasbegreppet igen. Dess anhängare vill helst fokusera på ras och hudfärg i alla frågor, något som man numera hade önskat slippa.

I korthet går alla dessa teorier ut på att den vita, heterosexuella cis-mannen (det vill säga den man som även identifierar sig som man) är den mest privilegierade människan och alla andra är underställda honom i en ytterst komplicerad förtryckar-offerhierarki eller maktstruktur. Teorierna syftar till att medvetandegöra detta förtryck och de som är medvetna kallar sig för ”woke”, det vill säga uppvaknade. I sin kamp mot orättvisorna kallar de sig för Social Justice Warriors.

 

Det gemensamma verktyget för dessa teorier att bekämpa de orättvisor man menar sig finna, ständigt och överallt, kallas för normkritik och syftar till att bredda begreppet kring vad som anses vara normalt eller norm i samhället. Detta är naturligtvis inte fel i sig. Men görs det till ett samhällsövergripande förhållningssätt så riskerar det på sikt att upplösa våra normer, det kitt som håller oss samman, och försvaga vårt samhälle.

Ett annat verktyg, lika förödande om inte mer, är det postmodernistiska synsättet på kunskap, fakta och vetenskap som dels en förtryckande maktfaktor i sig, dels att det ingen objektiv kunskap finns. Detta riskerar på sikt att helt underminera vårt västerländska utbildningsväsende och vår framtida förståelse av omvärlden.

Tankegodsets dogmatism leder dessutom till en mycket destruktiv utbredning av det som numera går under namnet cancel culture, det vill säga att personer som inte är anhängare av dessa högst ovetenskapliga teorier inte längre ges möjlighet att nå ut med sina idéer, vilket ses tydligt inom så vitt skilda områden som klimatdebatt, jämställdhetsfrågor, hbtq-frågor, invandring och mångkultur, och snart sagt inom alla samhällsområden och, vad värre är, inom forskningen. Personer kritiska till teorierna stämplas med allehanda mindre smickrande tillmälen och hemmasnickrade diagnoser, och riskerar tystna. Självcensuren breder ut sig och gör att teorierna står alltmer oemotsagda. Åsikts- och yttrandefriheten blir i förlängningen hotad.

 

Oavsett vad avsikten är med alla dessa tankeströmningar så blir konsekvenserna inte bra. De splittrar samhället, de gör oss dumma och de förorsakar en allas kamp mot alla. De ger ett tråkigt uppsving för både sexism och rasism, om än från ett nytt håll. Det finns ingen vinnare i detta krig, även om det ädla målet avses vara rättvisa och jämlikhet för alla.

Det finns bara ett sätt att bekämpa dessa idéer: med motstånd.

ANETTE LEHTINEN