Träd i hagen ger gott samvete för köttätare
Nya Åland hade för ett tag sedan en artikel om våra förändrade vanor vad gäller konsumtionen av kött. Det framkom att vi i dag helst vill ha benfritt och lättförpackat, malet kött, stekar och filéer. Kött som kräver längre tillagning är inte populärt.
Totalt sett ökar köttkonsumtionen både nationellt och internationellt och i spåren av det även debatten kring dess effekter både i fråga om djurhälsa, konsumentens hälsa och miljön. Något som också Nina Fellman gör en uppföljning på i en ledare.
Jag har inte kunskapen att argumentera i frågan om köttets effekter på vår hälsa men kan i det fallet helt hålla med Nina om att ”lagom är bäst” och ”lite av allt” och att visst är kött förbaskat gott.
Var jag däremot känner att jag har ”lite mer kött på benen” är inom köttproduktionens påverkan på miljön. Korna har utpekats som stora syndare till den pågående klimatuppvärmningen. Gaser både framifrån och bakifrån sägs bidra till de förändringar vi just nu upplever i klimatet. Nyare forskning har dock visat att riktigt så mycket skuld skall inte korna känna där de står och idisslar, gasutsläppen är inte så stora som tidvis har påståtts.
Vad man också ofta glömmer bort i debatten om kornas miljöpåverkan är djurhållningssättets inverkan på utsläppen. De största totala utsläppen av gaser får vi i samband med intensiv djurproduktion. Skog, i värsta fall regnskog huggs ner och eldas upp utan att komma till någon användning. På den uppodlade marken odlas sedan soja som matas till djur i inhägnader, djur som aldrig får gå på bete. Uppfödningen är snabb och effektiv, vi får ett billigt kött i stora bitar som tilltalar dagens konsument enligt det som beskrivits ovan.
Det finns ett alternativ som borde tilltala både den miljömedvetna och köttälskande konsumenten. Vi bedriver i dag på Åland en nöt- och lammköttsproduktion som till största delen baserar sig på betesdrift. Under nästan ett halvår befinner sig de flesta djuren ute på bete, i de flesta fall naturbeten där de dessutom bidrar till ett öppet landskap. Forskning har visat att om betesmarken dessutom har ett tillräckligt trädinslag så kan klimatpåverkan helt elimineras. Så länge träden växer lagrar de kol vilket gör att det blir mindre koldioxid i atmosfären. När träden växt färdigt och avverkas kan de användas till uppvärmning och då ersätta fossila bränslen. Tack vare detta anses uppvärmning med trädbränsle vara klimatneutralt. Om ca 25 % av biomassaproduktionen på en trädbevuxen betesmark går till trädtillväxt och resterande 75% till bete kan djurens klimatpåverkan helt kompenseras av de minskade koldioxidutsläppen (källa: Statens Lantbruksuniversitet). Trädbevuxna betesmarker är dessutom väldigt tilltalande och bidrar till en unik biologisk mångfald.
Kontentan av det hela blir således att genom ett aktivt val kan konsumenten lugnt äta kött utan att känna sig som en miljöbov. Vi behöver inte fundera på ”köttfria dagar” i skolornas bespisningar, genom en vettig upphandling där man inte enbart ser till priset kan den lokala miljövänliga produktionen gynnas.
Det lokalt producerade köttet är idag endast marginellt dyrare än importerat. Så pass marginellt att många nötköttsproducenter på Åland p.g.a. dålig lönsamhet alvarligt funderar på att sluta. Sedan EU-inträdet har prisutvecklingen varit obefintlig, lönsamhet har man fått genom ökad produktivitet, alltså större enheter. Stora enheter har tyvärr ofta problem med betesdrift. Jag hoppas därför att vi också i fortsättningen skall kunna bibehålla vår relativa småskalighet, en småskalighet som är tilltalande för konsumenten både miljö- och djurhållningsmässigt och som dessutom är lönsam för producenten.
Det mesta som vi anser värdefullt kan vi skydda via lagstiftning. Vår gamla kulturmiljö, det öppna landskapet är ett undantag. Ett skydd leder till igenväxning och beskogning. Genom sitt aktiva val av närproducerat beteskött bidrar konsumenten till att bevara vårt unika öppna landskap, ett landskap som skapats och formats betesdjur och som endast betesdjur kan bevara.
Tage Eriksson,
vik. vd Ålands Producentförbund
