DELA

Toivonen tror inte på sin egen förmåga

Intressant , Stephan Toivonen, att du som lagtingsledamot undergräver din egen kompetens att hantera utökade behörighetsområden inom ramen för Ålands självstyrelse.

Alla samhällen behöver utvecklas och för det krävs progressiva politiker som tror på sin egen och samhällets förmåga. Du verkar inte tillhöra den gruppen och då ställer jag mig frågan varför du överhuvudtaget är politiker?

Angående dina farhågor kring omfattande byråkrati av en egen skattebehörighet ber jag dig bekanta dig med hur Färöarna ordnat detta med rationella it-baserade lösningar. Kulramens tid är faktiskt passé, liksom tungrodda skatteförvaltningar.

Vad gäller rättsskipningen är det Finlands sak att se till att den fungerar så länge staten har behörigheten över domstolarna. Domstolarna måste även idag kunna hantera såväl finsk som åländsk lagstiftning.

Som svar på din oro över den politiska kunskapen har partierna som bildar regering faktiskt fria händer att rekrytera behövlig och nödvändig kompetens till ministerposterna på den öppna marknaden. Det krävs alltså inte att ministrarna utses bland invalda ledamöter i lagtinget. Många av den sittande regeringens tunga frågor de senaste fyra åren hade med säkerhet skötts bättre med spetskompetens på ministerposterna framom partibok.

Det höjda lagtingsarvodet lockar förhoppningsvis på sikt välbetalda ålänningar med specialkunskap inom de politiska ämnesområdena att ställa upp i lagtingsvalet. Det som talar emot det är att anställda inom den privata sektorn inte har samma rätt som offentligt anställda till tjänstledighet för lagtingsuppdrag, vilket ju utesluter en stor grupp att tjäna demokratin.

Det åländska samhället är inne i en stagnation samtidigt som Åland till följd av skattegränsen brottas med en rad utmaningar för att överhuvudtaget hänga med i den starkt växande globala näthandeln. Och från finsk sida har man varit snabb med att täppa till varje fördel skatteundantaget har givit Åland inom postorderverksamhet.

Då den traditionella handeln dessutom är behäftad med en oförsonlig krävande skattegränsadministration hämmas givetvis tillväxten för våra företag, oberoende av innovations- och produktionsförmåga. Detta måste lösas. Annars riskerar Ålands näringsliv och särskilt de mindre exportföretagen att på sikt slås ut.

Från finländsk sida har man hittills inte lyft ett finger för att underlätta skattegränsbryåkratin, tvärtom hotar man med ytterligare pålagor till följd av nya EU-direktiv om gränsklarering i realtid.

Att mot den bakgrunden fortsätta stånga diplomatins panna blodig för att blidka beslutsfattarna i Helsingfors är förutsättningslöst. Därför bör Åland på bred front anamma en strategi för att kunna sköta sina egna angelägenheter, vilket även gäller självstyrelsen i stort. Finland kommer inte att göra jobbet åt oss, därför måste vi göra det själva.

För detta krävs att ålänningarna, inklusive näringslivet och särskilt de folkvalda, tror på vår egen förmåga att utveckla vårt samhälle istället för att, som Stephan Toivonen förespråkar, försoffat fortsätta förlita oss på att bli godtyckligt navelsträngsmatade från Finland.

Med ett sånt politiskt tänk har ju självstyrelsen spelat ut sin roll.

OVE ANDERSSON
ÅLANDS FRAMTID