Tillväxt eller recession?
Ju mer man läser om hur skuldkrisen fortsätter i Europa på grund av krisländernas oförmåga att sköta finans- och penningpolitiken, desto mer bekymrad kan man bli över den åländska ekonomin.
Att den åländska ekonomin bromsar in och kan få flera år av negativ tillväxt är väl inte en alltför vågad gissning. Åland brukar släpa efter när konjunkturen går ner och när det vänder upp igen.
Särskilt fundersam blir man när man läser landskapsregeringens (LR) omställningsbudget om hur den ekonomiska politiken ska bedrivas framöver.
Den förra LR gjorde inte mycket för att få landskapets ekonomi i balans, utan körde på med 20-30 miljoner minus varje år i hopp om nya, högre inkomster framöver. Dessutom levde LR i villfarelsen att krisen inte skulle drabba Åland och näringspolitiken lyste med sin frånvaro.
Nuvarande LR:s omställningsbudget – eller plan för samhällsekonomin – verkar inte ett vara ett dugg bättre; också här verkar det mesta skjutas på framtiden och på förhoppningen om ökade inkomster från ”klumpsumma och flitpeng”.
Man kan inte förvänta sig att LR ska göra stordåd för att få fart i näringslivet, då kraftfulla verktyg saknas. Men man borde kunna förvänta sig att de använder de möjligheter de har för att stimulera ekonomin.
I stället för att jobba med att anpassa landskapets strukturella budgetunderskott och stimulera den privata ekonomin, tar LR i stället bort köpkraft från privata sektorn för att småskaligt lappa i landskapsbudgeten. Tvärt emot tesen att höga skatter och för stor offentlig sektor är motsatsen till tillväxt
Det är ingen bra politik, att på toppen av skattehöjningarna som finska staten beslutat om, dessutom ta bort exempelvis sjukavdraget och Ålandsavdraget och troligen bidra till att kommunerna måste höja skatten.
En sådan ekonomisk politik leder till att den privata köpkraften och investeringsviljan minskar, vilket leder till en försämring i konjunkturen. Och detta när MAN borde förbättra och skapa förutsättningar för investeringar och bibehållen tillväxt på Åland.
Har LR glömt att det är genom att uppmuntra de privata investeringarna och den privata konsumtionen som man skapar en hållbar samhällsekonomi – eftersom man nu gör raka motsatsen?
Vi får hoppas att LR tänker om och inser att det är den privata sektorn som genererar välståndet som sedan kan fördelas, och inte minst – genererar skattekraften som ger flitpengen.
Rolf Granlund
Ålands Framtid
