Tillsammans i dåliga och goda tider
Under den pågående krisen har representanter för Ålands styrande organ enträget upprepat att vi kommer att klara av den svåra tid vi nu genomlever tillsammans. Och så är det. Tillsammans lyckas vi människor bäst. När det krävs sammanhållning och uppoffringar är det viktigt att bördorna fördelas jämlikt och rättvist. I svåra tider sluts leden och många visar sin hjälpsamma och solidariska sida för att underlätta livet för dem som har svårt att klara sig.
Krisen har två dimensioner. Den ena och hittills den viktigaste är att stoppa smittspridningen och skydda utsatta riskgrupper. Finlands linje har varit beslutsam och tydlig. Åland med lantrådet Veronica Thörnroos i spetsen har gjort en enastående insats tillsammans med ansvariga inom hälso- och sjukvården och andra myndigheter. Här finns kompetens och handlingskraft som gett goda resultat. Få bekräftade fall av smitta och ingen överbelastning inom ÅHS. Också äldreboenden som kommunerna ansvarar för har varit framgångsrika. Tillsammans ger resultat.
Den andra dimensionen gäller ekonomin. Ett komplext system med många aktörer. Privata personer, bolag och den offentliga sektorn. Bilden av hur Åland ska klara ekonomin genom krisen är minst sagt suddig. På nationell och EU-nivå går man in för massiva upplåningar för att motverka arbetslöshet, konkurser och nedskärningar i den offentliga servicen. Den spar- och svältpolitik inom offentlig sektor som genomfördes under kriserna på 1990-talet och 2008 är inte aktuell nu.
De ekonomiska problem som finns är förorsakade av de politiska åtgärder som gjorts p.g.a. coronakrisen, inte primärt av förändringar på makroekonomisk nivå. Nedskärningarna i offentlig ekonomi under tidigare kriser kombinerades med en nyliberal politik som gick ut på att offentliga tjänster skulle privatiseras och offentlig förvaltning skulle helst skötas som privata bolag. I Sverige fick nyliberalismen stort genomslag. En del av följderna är att Sverige idag saknar beredskapslager och brist på mediciner och skyddsutrustningar. I Finland har utvecklingen varit mindre radikal.
På Åland har en del privatiseringsförsök gjorts men de många små kommunerna motverkar privatisering och den offentliga sektorn är fortsättningsvis relativt stor och delvis ineffektiv. Politiskt har dock synen på det offentliga varit negativ och i debatten har ofta understrukits vikten av att minska den offentliga sektorn av ideologiska och ekonomiska skäl. En politik som idag kraftigt ifrågasätts.
Offentlig sektor är ett uttryck för det gemensamma. Det vi har och det vi gör tillsammans. Den nordiska modellen bygger på en stor och väl fungerande offentlig sektor. I dåliga tider har det också visat sig att de offentliga resurserna har varit viktiga för att balansera ekonomin. Så förefaller det vara också nu. EU, enskilda stater och regioner lånar ofantliga belopp för att stimulera ekonomin och dämpa ekonomiska skadeverkningar.
Krisen borde användas för att omstrukturera det åländska samhället på bland annat följande sätt:
– påskynda kommunreformen för att uppnå effektivare användning av våra skattemedel
– återställ omställningsfonden för investeringar i en hållbar samhällsutveckling
– investera långsiktigt i äldreomsorgen
– bevilja företag och kommuner direktstöd för att kompensera inkomstbortfall tills mera långsiktiga åtgärder kan vidtas
Till sist ett klargörande om facklig anslutning. Ur individens och samhällets synvinkel är det bra att vara fackansluten. De avgifter en fackansluten betalar till a-kassan och facket är en långsiktig försäkring. Vid arbetslöshet erhåller en fackansluten både en dagpenning och en inkomstrelaterad ersättning. Systemet finansieras separat och belastar inte klumpsumman.
Det gör däremot den grunddagpenning som betalas till den som inte är fackansluten. Med tanke på självstyrelsens ekonomi och den enskilda löntagarens trygghet borde därför alla löntagare uppmuntras att bli kassamedlemmar och ansluta sig till facket. Dessutom är det så att de medlemsavgifter som arbetstagare och arbetsgivare betalar till sina intresseorganisationer är avdragsbara i beskattningen. Ingen behöver således odla sin avundsjuka i detta avseende.
Tillsammans fungerar bäst om fakta och kunskap ät vägledande istället för irrläror och högljudda fördomar om våra medmänniskor och vår geniala världfärdsstat.
BARBRO SUNDBACK (S)
