Tillgängligheten inom Kommunernas socialtjänst
I den s. k. Susanne-utredningen har man lagd ned en del energi på att redovisa nackdelarna med den åländska socialtjänstens nuvarande organisation. Med en centralisering av verksamheten bedöms kvaliteten i arbetet höjas på flera olika sätt bland annat genom högre kompetens, bättre sekretesskydd etc.
Om detta förefaller också de flesta vara eniga. Den nya Kommunernas socialtjänst föreslås i sin helhet placeras i Mariehamn. En viktig aspekt som då inte beaktats är värdet av närheten till service också inom socialtjänsten.
Enligt uppgifter i massmedia framförs kritik från många kommuner angående denna brist i Susanne-gruppens utredning. Det är förståeligt.
Varför skulle kommunerna på landsbygden i en ny organisation vilja delta i finansieringen av Mariehamns stads väl utbyggda socialväsende med förhöjda kostnader för socialtjänsten för de flesta kommuner samtidigt som de skulle ge bort närheten till den sociala omsorgen i den egna kommunen ?
I andra sammanhang betonar man gärna värdet av service i närområdet. Vi vill ha måttligt avstånd till butik, post och bank trots att vi vet att utvecklingen där går åt annat håll på grund av strikt ekonomiska överväganden. För många människor som i egenskap av klienter har kontakt med de sociala myndigheterna borde närheten till och en väl fungerande kontakt med socialtjänsten vara ännu viktigare.
Det finns därför en del fördelar förenade med den nuvarande organisationen av socialtjänsten, som man inte behöver slarva bort vid en eventuell omorganisation.
Från Sunds kommun framförde vi bland annat följande i vårt yttrande i januari till kommunförbundet.
Den nya organisationen måste upprätthålla verksamhet på flera orter i landskapet såsom till exempel ÅHS gör. Lämpliga orter för placering av verksamhetspunkter kunde förutom Mariehamn exempelvis vara:
– södra Åland
– sydöstra skärgården
– nordöstra skärgården
– norra Åland
Verksamhetspunkterna behöver naturligtvis ligga i nära anslutning till kommunikationer dels till olika bosättningar inom det geografiska ansvarsområdet och dels till Mariehamn.
Dessa lokala kontor skulle ge åtminstone service av brådskande natur och utgöra bas för kontakter med både klienter och annan lokal samhällsverksamhet som skola och daghem. En mycket liten grupp av socialarbetare behövs för att ansvara för verksamheten tillhörande varje enskild arbetspunkt.
Genom geografisk uppdelning eller uppdelning på klienternas fördelsenummer säkerställs, att varje klient alltid skall kunna anlita samma socialarbetare. Socialarbetarna kan då upprätthålla fortlöpande kontakter med och bli förtrogna med verksamheten på skolor, daghem och andra eventuella samarbetspartner inom sitt geografiska område.
Behovet av stöd från social service kan uppstå på olika sätt varför närheten till en socialarbetere som man känner till och har förtroende för kan utgöra en väsentliga trygghetsfaktor i vissa situationer. Också då man som utomstående rent ytligt inte skulle förstå det akuta i situationen.
Öppettiderna på lokalkontoren och tillgängligheten till personal kan efterhand anpassas till det behov som visar sig. De socialarbetare som under en del av sin arbetstid arbetar i landskapets yttre delar skall tillhöra en fast arbetsgemenskap – ett team – med förankring cenralt i organisationen. Annars uppnås inte någorlunda likvärdig service för hela befolkningen, spetskompetens eller objektivitet som anges av Susanne-gruppen som viktiga mål för reformen. För att höja kvaliteten i arbetet enligt Susanne-gruppens målsättning behöver dock inte alla socialarbetare ständigt arbeta i samma lokaler som sina kolleger, sakkunniga och chefer. Gemensamt utvecklingsarbete, samråd i enskilda ärenden etc. som förväntas höja kvaliteten och tryggheten i arbetet sker under några timmar eller högst en dag per vecka. Det skulle därmed finnas gott om tid för arbete ute i landskapet under återstoden av arbetssveckan.
Närheten till verkligheten i olika delar av landskapet behöver därför inte stå i motsats till behovet att samla landskapets resurser för att höja kvaliteten, rättssäkerheten etc.i arbetet. I stället är det begränsningar i kreativitet, inlevelseförmåga och inte minst – god vilja – vid organisationens uppbyggnad som sätter gränserna härvidlag.
Ovan skisserade decentralisering av verksamheten uppfyller säkert inte kravet på maximal effektivitet ur ekonomisk synpunkt. Närheten till denna typ av samhällstjänst måste dock få kosta något.
Vi bygger samhället för medborganas behov och inte tvärtom.
I det fortsatta arbetet med socialvårdens omorganisation är det nu hög tid att på ett organiserat sätt ta tillvara socialarbetarnas erfarenheter. Bland annat för att på bästa sätt anpassa den nya organisationen till behoven också på glesbygden.
Nu väntar man onekligen med viss spänning på reaktionena från landskapsregeringen där ”bollen ligger”. Kommer man där att ta hänsyn till önskemålen från flera kommuner om närhet till service också i glesbygden ? I så fall måste det synas i form av decentralisering i den nya organisationens uppbyggnad. Socialarbetarnas närvaro i glesbygden skall också tydliggöras i god tid innan ett slutligt beslut om reformens genomförande eventuellt fattas. Här räcker inte svepande formuleringar om ”hembesök” och ”ansökningar på digital väg” särskilt långt.
Om detta inte beaktas kommer det väsentligt att försvåra möjligheterna att genomföra omorganisationen av socialvården på Åland på frivillig väg. Det vore verkligen synd då ju syftet med den planerade reformen är gott.
Man har då också kastat en hel del grus i maskineriet för att frivilligt genomföra kommunala samordningar av andra verksamheter inom det kommunala området.
Sund den 10 mars 2014:
Medlemmar i fullmäktige och socialnämnden:
Petter Johansson
Ann Carlsson
Medlemmar i fullmäktige:
Bengt Hagström
Christer Lindqvist
