Tillema struntar i den enskilda människan
Precis som i våra tidigare debatter kommer Rigmor Tillema i sin senaste insändare (Nya Åland 24 september) med så många konstigheter att jag inte vet var jag skall börja. Nej, jag anser inte att vi alla ”kan se på film hemma” utan att de flesta vill se på film hemma. Och hur vet jag det? Jo, eftersom det uppenbarligen inte är lönsamt att driva en biograf på Åland.
Det finns inte tillräckligt många på Åland som är beredda att betala för att se film på bio. De gör hellre något annat med sina pengar och sin tid. Rigmor pratar om att det finns många som liksom henne vill ha en biograf på Åland. Hur kommer det då sig att de gånger jag gått på bio Savoy har den totala publiken i salongen uppgått till kanske 5-6 personer? Hur kommer det sig att de som så gärna vill ha kvar bion inte kan gå samman och se till att bion bevaras med deras egna pengar, utan att de behöver min och andra skattebetalares ofrivilliga hjälp?
Att det inte finns en tillräckligt stor efterfrågan för att driva bion vidare slår Rigmor undan med att det inte handlar ”om ekonomi utom om kulturpolitik.” Det är precis det jag menar med att sätta kulturen framför den enskilda människan. Ekonomi handlar om de val folk gör och vad de är villiga att betala för. Att säga att denna fråga inte handlar om ekonomi är ett finare sätt att säga att det folk värderar, vill och tycker att är viktigt inte spelar någon roll eftersom frågan handlar om något (kulturen) som är viktigare än enskilda människors önskemål och val.
Det spelar ingen roll att många ålänningarna lever under den relativa fattigdomsgränsen. Kultur är viktigare än ekonomi, och då får de enligt Rigmors logik finna sig i att vara med och betala för att hon och några av hennes gelikar skall ha fortsatt tillgång till en biograf, även om det innebär att de personer som lever under denna fattigdomsgräns i fortsättningen kanske inte har råd med mat.
Fredrik Gustafsson (lib)
Liberal lagtingskandidat
