Till dig som tittar på barnet med det ögat
Alltid då och då finns det nyheter i våra tidningar om att barn har blivit sexuellt utnyttjade av någon vuxen, oftast av en pappa eller styvpappa eller någon annan barnen har känt tillit för. Rättegångarna hålls oftast bakom slutna dörrar och de leder ofta till ett lindrigt straff eller t.o.m frigörelse av den misstänkta. Vi har svårt att tro att sådant kan hända. Därför blir rättegångarna ofta en ytterlig straff för det barnet som har fått sitt liv slagen i spillror av någon som inte kunde fatta sitt sanna vuxna roll inför ett barn.
Alla barn förväntar sig att vuxna runt omkring dem stöder, hjälper och t.o.m. älskar dem under deras långa uppväxt till en hel och lycklig människa. Alla barn är för många långa år helt beroende av deras föräldrar, släktingar, lärare och andra barn- och ungdomsledare som skall stöda dem och staka deras väg till ett värdigt vuxenskap. Barn litar på oss. Vad bemöter vi med den tilliten? Hur älskar vi våra egna barn samt de barn som vi genom vårt arbete eller släktskap har ett ansvar för?
Jag tror att det finns inte en människa som inte skulle längta efter att bli älskad. Alla barn gör det, det är deras livlina, deras hopp om att hållas i liv medan de växer upp. Det kan finnas vuxna som förnekar deras längtan efter kärlek; kanske har de blivit så besvikna inför sina föräldrar mm. som inte kunde bemöta deras naturliga behov. Detta kan också leda till ett förvridet syn på vad som är kärlek i vår värld där kärlek och sexualitet blandas fritt ihop till en sörja där rätt och fel blir lätt borttappade.
En sak är klar och tydlig: barn är flickor och pojkar men de är inte män och kvinnor dvs. de är inte mogna för något sexuellt umgänge. På vilket sätt vi en överskrider denna naturens gräns gör vi vuxna illa mot barn. De skall inte lockas till det sexuella på något sätt, inte ens med blickar eller små tankar nära dem och speciellt inte med porrfilmer, -bilder och sexuella antydningar. Barnen måste få växa fredad från det sexuella före de själv någon gång efter tonåren är av egen frivillig vilja redo för det. Och alla vuxna som tror att de skall på något konkret sätt lära barn eller ungdomar det sexuella – t.ex. hur man kyssar eller har samlag – har totalt missförstått sitt roll.
Speciellt vidriga är de vuxna som använder barnens längtan efter att bli älskad och sedd för att tillfredsställa deras egna förvridna sexuella behov. Inget barn skall behöva tillfredsställa en vuxen människans sexuella eller andra emotionella behov. Barnen behöver inte bära våra vuxna bekymmer och speciellt skall de inte smittas av våra sjukliga tankar. Barnen skall fredas, de skall lyssnas på och de skall stödas i att lita på sin egen sanna jag.
Barnen är här för att få de vuxnas stöd och kärlek, den uppmuntran och själslig samt fysisk näring de behöver för att blomma upp som människor. De vuxna som inte kan respektera barnen skall inte jobba eller leva med barnen före de har själv bemött de livshotande tankegånger som de själv bär med sig. Ingen av oss är helt oskuldsfull för vi lever i en värld som i sig erkänner inte människans rätt för en fredad barndom, ungdom eller vuxenskap. Allt tidigare lockas barnen och ungdomar till de vuxna världar genom spel, film och medior. De lockas med våldsamhet och sexualitet som leder till förvirring och sjukdom, de blir som plantor som har drivits upp för snabbt. De orkar inte stå på sina egna ben för de har inte hunnit lära sig sin egen styrka, sina egna – andliga – ben!
Varje människa som har blivit utnyttjat sexuellt eller emotionellt under sina barndomsår bär skuggan av sin förvirring inför det onaturliga långt in i sin vuxenliv. Många förtränger sina minnen om det som inte skulle få hända och lider av en mängd olika nyckfulla kroppssymtom för kroppen kommer nog ihåg också det sinnet vill neka. Och även de som vågar komma ihåg det som hänt har svårt att bli kvitt med allt som gick fel i deras barndom. Deras öde hjälps inte av att hela fenomenet av sexuellt utnyttjande av barnen är skyddad av en stark tabu. Det sker oftast bakom stängda dörrar i hemmets “trygghet” och om någon blir anmält för detta sker rättegången också oftast bakom stängda dörrar. Tabun är så stark och skyddande för de förövarna att de barnen så vågar berätta om vad som hänt blir ofta inte trodda. De skylls för att ha hittat på allt, att de vill hämmas etc. “Hur skulle denna respektabla mannen kunna ha gjort något sådant!” Vi litar inte på barn som med yttersta ansträngningar vågar stå emot det som är onaturligt och sjuk. Vi liter hellre på de som nekar allt!
Det finns en konstig historia om Sigmund Freud från början av hans karriär. Då lyssnade han på många kvinnors berättelser om att ha blivit som barn sexuellt utnyttjade bakom hemmets trygga väggar. Han litade på dessa kvinnor och insåg att de flesta fall av mental sjukdom verkar ha sexuellt utnyttjande i bakgrunden. Han skrev en tydlig papper om detta och presenterade den inför sina kolleger den 21.4.1896 i Wien. Han möttes av en total kyla och förnekande! Han utfrystes av hela sin professionella omgivningen tills han några år efteråt ändrade om sin åsikt för att behaga sina kolleger. Han presenterade sin nya teori om hysteriska kvinnors hallucinatoriska inbillningar och fick stående ovationer. På det viset lade Freud grunden för sin karriär som psykoanalysens fader. – Freud blev ännu en bedragare för fader som inte skyddar och stöder de som han har ansvar för. Ännu en lögnaktig ledare som kämpar bara för att skydda sitt eget rädda och förvridna jag.
Hoppas att du och jag behöver inte följa i hans fotspår. Hoppas att vi äntligen vågar se sanningen – och oss själva – i ögat. Däri ligger all helande.
Livsforskaren
Klaus Rahikainen
Bomarsund
