Tiden för de vackra orden är förbi, HI
Om man är tyst för länge så vissnar tungan, som Pippi Långstrump sade. Som rödgrön politiker med ett brinnande engagemang i klimat, -miljö och sociala hållbarhetsfrågor kan jag inte riskera att min tunga vissnar, jag måste höja rösten för klimatet och miljön trots att vi har en pandemi att hantera.
Jag är besviken.
När klimatrörelsen började ta fart på Åland så såg jag fram emot en enad och modig rörelse som vågar fatta obekväma beslut, törs bita ifrån när det behövs och klarar av att stå pall mot alla krafter som motverkar vårt gemensamma mål.
Hållbart Initiativ tog plats i lagtinget och fick en ministerpost i regeringen och jag kände hopp och glädje i att det fanns allierade inom klimat- och miljöpolitiken inom majoritetsblocket. Nu ökade chansen att den gemensamma agendan skulle genomsyra varendaste beslut.
Men, ett visionärt blomsterspråk i talarstolen och fina naturbilder på sociala medier har ingen påverkan på utsläppen i Östersjön, inte heller renar det luften. Det har ingen konkret påverkan på biodiversiteten, skapar inga arbetsplatser och motverkar inte klassklyftorna och de sociala orättvisorna i samhället. Jag är medveten om att regeringsmedverkan är ett ständigt kompromissande, men det kan väl inte vara meningen att man kompromissar bort allt det man lovat sina väljare innan valet?
”Omställningen till ett hållbart samhälle måste ske i en mycket snabbare takt än hittills. Vi kan inte vänta längre vi måste agera direkt på klimathotet, artutrotningen, avfallsbergen, övergödningen och de sociala utmaningarna” står det på Hållbart Initiativs hemsida.
I verkligheten, då brännande och obekväma frågor ligger på lagtingets och regeringens bord att ta ställning till , har man istället stuckit huvudet i sanden och avstått från att rösta eller ta ställning vid upprepade tillfällen.
Man har gett sitt bifall när lagtinget behandlat utökade fiskodlingar utan att presentera konkreta åtgärder på hur man skall minska utsläppen och rädda våra vatten, man har visat sitt stöd för utökad privatbilism genom att ”se fram emot regeringens förslag” om att införa ytterligare en privat fordonsklass på Åland, A-traktorn. I verkligheten måste Finland halvera de inhemska trafikutsläppen fram till 2030 med nollutsläpp till 2045. Med all kunskap vi har om trafikens påverkan på hälsan och miljön får detta ställningstagande mig att helt tappa hakan.
Hållbart inititativ valde, att inte ta ställning mot konsumtionssamhällets negativa påverkan istället utan vidare acceptera den nya affärstidslagen. Man har alltså varit delaktig i att förverkliga 365 dagars konsumtion och shopping som något positivt.
Nu är det hög tid att gå från fina skrivningar om att ”alla kan blomstra i ett bärkraftigt samhälle på fredens öar” till förberedelser och konkret handling skriver Kerstin Österman i en ledare i tidningen Åland den 21 januari. Jag håller med och jag är besviken. Var är kraven på de bindande åtgärderna som krävs för ett rättvist, solidariskt samhälle och en hållbar, miljövänlig produktion planerad utifrån människors behov för att lösa klimat- och miljöproblemen? Är den här regeringen trots sin storlek mogna och starka nog att tackla de verkliga och hanterbara problemen? Tiden för de vackra orden är förbi. Klimatkrisen är akut.
JESSY ECKERMAN (S), lagtingsledamot
