Tiden är rätt för införandet av kommunernas socialtjänst
Den 24 januari kunde man läsa om planerna för den gemensamma socialvården. Katarina Dahlman, Carolina Sandell och Cecilia Berndtsson är tre kompetenta yrkesmänniskor som har stor kapacitet att ro kommunernas socialtjänst i hamn.
Det gladde särskilt att läsa att man inte bara jobbar med en organisatorisk reform utan samtidigt kommer man att strukturera om verksamheten så att den blir mera förebyggande. Under de gångna decennierna har socialtjänsten tappat mycket i fråga om klassiskt socialt arbete. Istället verkar det som om myndighetsutövandet tagit så gott som all tid. Att stöda och ge råd åt personer med sociala svårigheter har inte prioriterats. Deras rätt till ett självständigt liv har inte alltid varit ett självklart mål för socialvården.
Att detta kan förändras med KST styrks av två viktiga förutsättningar. Den nya organisationen sjösätts samtidigt som den nya socialvårdslagen träder i kraft. Organisation och innehåll förnyas och i bästa fall får vi verkligen uppleva att tyngden i det sociala arbetet flyttar från korrektion till förbyggande åtgärder. I så fall kan vi tala om en socialt hållbar reform.
För det andra kommer AMS och ÅHS att vara mycket mer motiverade att samarbeta eftersom de nu har en part, det vill säga KST att komma överens med istället för 16 enskilda kommuner. Också detta kommer att bidra till en positiv dynamik som gynnar enskilda klienter.
På många ställen i Europa lanseras nu ett begrepp ”integrated care” som ersätter den marknadsstyrda vården. Tanken är inte revolutionerande utan innebär helt enkelt att olika myndigheter samverkar för klienternas bästa. I Skottland har modellen utvecklats ganska långt och många i branschen bekantar sig nu med detta alternativ. En modell som också går att tillämpa inom äldreomsorgen.
Viktigt är också att man vid en strukturomvandling involverar personalen och ger dem möjligheter att delta och påverka. På alltfler ställen lämnar man det hierarkiskt styrda arbetssättet som istället ersätts av personalteam som själva i hög grad komponerar sin yrkesutövning. Personalen på golvet är trots allt de som känner klienterna och deras anhöriga bäst, Chefernas ansvar blir istället att stöda utvecklingen och se till att vården och omsorgen får de resurser de behöver.
Nu är läget fördelaktigt för ett förverkligande av KST som inte bara är en organisatorisk fråga utan framför allt ska leda till en bättre socialvård och en mera personalstyrd omsorg.
BARBRO SUNDBACK (S)
