Tehy, inte bara sjukskötare
Tehy är en fackförening för personer anställda inom vården, inte enbart sjukskötare, utan även för bland annat för ergoterapeuter, konditionsskötare och fysioterapeuter. Vi undertecknade arbetar alla på ÅHS Rehabiliterings-och geriatriklinik och är medlemmar i Tehy. Vi har lite andra infallsvinklar än de insändare och den diskussion som förts i tidningar och på sociala medier den senaste veckan om vårdpersonalens löner. Angående Tehys strejkvarsel skulle undertecknade vilja belysa vår åsikt om saken.
För det första tycker vi att diskussionen faller på sin egen orimlighet om inte alla diskuterar samma sak. När man löneförhandlar pratar man inte om tillägg, varken för erfarenhet, obekväm arbetstid eller eventuellt dyrortstillägg. Utan man pratar om grundlön. Vi undertecknade arbetar alla s.k. kanslitid, vilket i de flesta fall betyder 8-16 på vardagar. Vi har alltså ingen möjlighet att ”dryga ut kassan” med natt-och kvällsjobb. Det är en annan diskussion helt och hållet. Därför tycker vi att diskussionen om bruttolön är ovidkommande i detta fall. Vi vill med vår arbetsgivare diskutera grundlönen och värderingen av vårt jobb.
Tehy har på eget initiativ gjort en jämförelse som är lämnad till landskapsregeringen, som underlag för vidare diskussion angående lika lön för likvärdig utbildning och arbete/ansvar. Där har Tehy jämfört högskoleutbildad vårdpersonal, (bl.a. fysio-och ergoterapeuter), som har mellan 2062€ – 2759€ i grundlön, med bl.a. IT-driftstekniker, projekteringsingenjörer och statistiker, d.v.s högskoleutbildade personer med uppskattningsvis svåra uppgifter och stort ansvar. De tjänar mellan 2835€ – 3621€. Det skiljer alltså ca 800€ i grundlön mellan grupperna, och den självklara frågan är: varför? Varför är en ergoterapeuts arbete mindre värt i pengar än en ingenjörs? Måste det vara så för all framtid? Vi tycker inte det.
Men vi begär naturligtvis inte heller 800€ i löneförhöjning. Vi begär att man åtminstone diskuterar saken med oss, gör upp en plan på sikt, med deadlines som hålls. Att vi får sätta oss ner och komma överens. Vi vill förhandla. Det har vi velat sedan mars. LR har inte tyckt att det har varit värt att prioritera. Deras bemötande av våra önskemål om diskussion under våren och hösten har genomsyrats av deras åsikt av vårt arbetes värde. Likgiltighet. Att det skall krävas ett strejkvarsel för att få respons är svagt. Det är ansvarslöst, LR. Finansminister Roger Nordlund pratade om ansvar i TV24:s program Rakt på. Han säger att vi har ett gemensamt ansvar för Finlands ekonomi, vi ska ta det ansvaret genom att inte begära mera pengar till vår egen börs nu. Inte NU. Men, Roger, när det inte hjälpte DÅ. Och när erfarenheten säger oss att SEN aldrig kommer att komma. Vi prioriterades inte DÅ, helt tydligt inte NU, och vi har tappat förtroendet för SEN.
Vi har ett ansvar, Roger. Ett ansvar för Finlands ekonomi, tillsammans. Om vi i de kvinnodominerade branscherna skall tiga och ta vårt ansvar nu, vi som redan har låga löner, då är frågan, vad gör andra för att ta sitt ansvar för landets ekonomi? Är nån beredd att sänka lönen till vår nivå kanske, bara ett kort tag, bara tills ekonomin ser bättre ut. Ni får tillbaka er vanliga lön, SEN?
Vår åsikt är att vi tar vårt ansvar – dagligen. Vi jobbar med en samhällsekonomiskt viktig funktion, nämligen att rehabilitera människor tillbaka till arbetslivet så snabbt och effektivt som möjligt. Det är vad vårt arbete går ut på. Dagligen. För att undvika långtidssjukskrivningar som kostar landskapet mycket pengar, varje år. Vi vänder och vrider på varje möjlighet att hjälpa våra patienter med behandlingar, arbetsförmågebedömningar, tester, arbetsplatsanpassningar, anpassningar i hemmet, träningsprogram både mentala och fysiska, motiverande samtal, hjälpmedel m.m. Allt för att våra patienter skall kunna klara av att vara i arbetslivet så länge som möjligt. För att folk ska kunna dra sitt strå till stacken, – ta sitt ansvar. Kan de inte återgå till arbetslivet, hjälper vi dem att klara sig självständigt i möjligaste mån, med så få samhällsinsatser som möjligt.
Det minsta ni kan göra LR, för att vi skall klara av att ta vårt ansvar, är väl att ta ert och ge oss en skälig lön. En likvärdig lön för likvärdig utbildning och arbete.
Tehyanslutna ergoterapeuter, fysioterapeuter och konditionsskötare vid Rehab-och Geriatrikliniken ÅHS.
Lillemor Fagerstedt, Maria Gref, Kristiina Sonntag, Tracey Nyholm, Anders Jansson, Emilia Svensson, Jessica Fagerholm, Astrid Enqvist, Tua Liewendahl-Åvik, Susanne Sundström, Kent Skoog, Isabel Marcos, Ida Andersson, Marina Härtull, Eva Granholm, Elisabeth Öhberg, Inger Hagström-Johansson, Malin Johnsson.
