Tankarna i en civiliserad kultur
För mer än etthundra år sedan skrev Ellen Key att skolan inte har någon annan ”plikt”, ”rätt” eller ”uppgift” än att skaffa varenda människa så mycket utveckling och lycka som möjligt.
Först när vi inser detta, kan vi börja fundera på varför ’metoo’ och liknande behövs nuförtiden. De gamla filosoferna ansåg att tanken som vi lär oss i skolan, skall vara HUR vi tänker, istället för VAD vi tänker. När vi ger våra barn kunskap säger vi åt dem, vad de skall tänka. Vad vi vill att de skall förstå är sant. När vi ger våra barn visdom, undviker vi vad de skall kunna eller vad som är sant, utan istället hur de skall hitta sin egen sanning. En skola, med ”hur tänka”, har målet att varje barn skall få utvecklas i frihet efter sina egna förutsättningar. Inget dömande, ingen ångest för att få låga betyg eller slås ut. När allt som skulle vara skapande och lekfullt blir till plikt och tvång är vi inne på en tveksam väg. Hjärnforskaren Matti Bergström menade att vi måste befria barnet, den ”sista slaven”. Med ämnen som, ”att förstå makt”, ”fredlig konfliktlösning”, ”älska jaget, uppskatta andra”, ”glädjefyllt sexuellt uttryck”, ”olikheter och likheter”, ”etisk ekonomi”, ”vetenskap och andlighet” kunde kanske framtidens samhällsstrukturer se annorlunda ut.
Vad fungerar i samhället, vad fungerar inte. Våra ungdomar kunde till exempel inse att sanning och politik inte kan gå ihop eftersom politik är konsten att säga enbart det som måste sägas, och säga det på rätt sätt, i syfte att uppnå ett önskat mål för politiken.
S Wetterhoff
