Tankar efter ett möte – Jurmo kortrutt
För några dagar sedan hölls ett snabbt hopkommet möte angående den blivande kortrutten på Jurmo. Det var det första större mötet som hållits och det hölls för att lugna och ta udden av de kritiska röster som börjat höras på ön. Jag kände mig nu inte så mycket lugnare efteråt och jag och flera med mig är fortfarande kritiska. Detta är ett projekt som är väldigt dåligt planterat bland Jurmoborna. De ditresta, trafikminister Veronica Thörnroos och sakkunnige Ian Bergström samt två andra erkände nog att informationen varit bristfällig men försvarade processen som de menade hade gått regelrätt och demokratiskt tillväga. Det betyder att planerna har varit på kommunens anslagstavla med möjlighet till besvär och att en Miljökonsekvensbedömning gjorts på något sätt. Och visst tycker några av oss Jurmobor att planerna är bra men det tror jag mera beror på att man är rädd att pengarna för att förbättra förbindelserna ska frysa inne om man klagar på själva genomförandet.
Många av oss trodde inte att ett sådant gormprojekt ens skulle förverkligas. Inte förrän vi såg de röda snitslarna över berget.
Knäckfrågan är om verkligen alla möjligheter att lösa förbindelsefrågan på det mest skonsamma och miljövänliga sätt har utretts. Vi är säkra på att man skulle kunna dra en vajerfärja rakt in mot Jurmo gamla färjfäste bara genom att spränga bort ett grund som ligger i vägen. Vi ville veta om denna lösning ens varit uppe till utredning men fick inget svar. Vi misstänker att den avfärdats på ett tidigt stadium på helt felaktiga grunder. Den förre sakkunnige sa nämligen på ett möte som hölls för flera år sedan att sträckan var alltför lång. Detta är nu inte sant eftersom det finns vajerfärjor på finska sidan som går mycket längre. Ian Bergström sa på onsdagens möte att vajern inte får ligga på bottnen utan måste hänga fritt i vattnet. Enligt andra är detta inte sant. Ett annat argument var att det är så svårt att få tillstånd att spränga under vatten. Men man har ju fått tillstånd att vräka ner 55.000m3 sprängsten i vattnet! Det är ju en mycket större påverkan än att spränga bort ett grund.
Jag är kritisk till att man nu valt att bygga en fast förbindelse till Jurmo som inbegriper vägbank, nytt färfäste, vajerfärja, nytt färjfäste, vägbank, bro, vägbank och väg rakt igenom ett berg summa summarum över 2000m till en kostnad av minst 5,6 miljoner euro. Jag är kritisk i första hand på grund av de miljökonsekvenser detta innebär både i vattnet och på land och kostnaden är ju dessutom orimligt hög.
Jag tror att det skulle bli väldigt mycket billigare och minst lika bra om man valde en längre vajerfärjsträckning direkt in i den befintliga hamnen och då skulle många andra fördelar följa med detta. Dels kulturhistoriskt – Jurmo skulle fortfara att vara en ö dit man kommer till den gamla hamnen mitt i byn. Det finns inte så många öar kvar där detta är möjligt. Dels ur turistsynpunkt – Jurmo hamn med båthusvistena är det första man ser när man anländer och det är enkelt att ta sig från Viggen eller Alfågeln(via kollektivtaxi) direkt till vajerfärjan en kort gångväg därifrån. Dels skulle man slippa problem med plogning av en mycket utsatt vägsnutt där vinterns nordvästliga vindar snabbt gör arbetet ogjort. Och sist men inte minst en vajerfärja kan drivas med el och blir då både tyst och avgasfri.
Det planerade bygget gynnar de med egen bil. Alla som inte har egen bil måste beställa taxin de extra dryga 2 km till byn eller gå till Åva färjfäste för vidare transport. Det är inte heller ett projekt som är hållbart ur ett klimatperspektiv varken under byggtiden eller efter.
Vi är sent ute vi när projektet nu redan har gått ut på anbud. Men bättre sent än aldrig. Tänk om och gör rätt! Jurmoborna behöver en bra förbindelse med resten av kommunen. Den ska inte behöva gå genom berg när det finns vatten att fara på.
Rigmor Tillema
