Tänk på vem som blir med Svarte Petter, Carolina?
Kommundirektör Carolina Sandell (CS) redogör i sin insändare i Nya Åland av den 21 december på ett förtjänstfullt sätt för de demokratiska principer efter vilka våra kommuner är tänkta att fungera. Som CS beskriver är det viktigt att hålla skillnad mellan politik och förvaltning, mellan det ”att vilja” och det ”att göra”, och tjänstemannens uppgift är säkerligen ofta både svår och delikat när det gäller att tillämpa och tolka lagen på möjligast sakliga sätt, och utan att låta sej påverkas av varken egna eller andras särintressen.
Kommundirektören redogör vidare för att ledorden för det arbete som bedrivs i Jomala kommuns namn är ”rättssäkerhet, god förvaltning och en tydlig rollfördelning mellan politik och förvaltning”.
För undertecknad och andra som i yrket kommer i kontakt med kommunen är det naturligtvis också av största vikt att kommunens och myndighetens agerande är förutsägbart och följer lagen. Likaså är det viktigt att de grundläggande principerna i vår Plan- och bygglag beaktas och respekteras av alla som är involverade i ärendet.
Här handlar det således inte bara om förvaltningsmoral utan det är i hög grad också en kompetensfråga. Byggnämndens oberoende ställning är ett exempel på en sådan grundförutsättning som bl.a innebär att dess beslut kan rivas upp endast av nämnden själv eller av en domstol. Kommunens särställning kommer till uttryck enbart genom att kommunen har planeringsmonopol och genom att kommunstyrelsen har besvärsrätt på byggnämndens beslut.
I de fall att kommunstyrelsen valt att avstå sin besvärsrätt får man helt enkelt finna sej i de lagakraftvunna beslut som byggnämnden fattat.
Det är förvisso inte alltid lätt varken för tjänstemän eller andra att hitta rätt i den snårskog av lagar och förordningar som vi omgärdas av. Som chefredaktör Lampi uttrycker i sin ledare den 21 december så brukar dock det mesta gå att reda ut med vanliga samtal, det må sen vara med eller utan kaffekopp.
Till skillnad från vad jag uppfattar i CS:s insändare ser jag dock inte att denna typ av utredande samtal skulle behöva leda till varken kohandel eller tjänstemän som agerar på politikers direkta order. Utgående från min erfarenhet vill jag tvärtom påstå att detta är en fullt normal och accepterad arbetsmetod i de flesta sammanhang.
Att kommunal förvaltning är en grannlaga uppgift förstår nog de flesta av oss och det uppstår säkerligen ofta situationer som ger utmaningar i att förena teori med praktik och att ”göra det man säger”.
Jag får erkänna att jag själv flera gånger haft orsak att höja på ögonbrynen över beslut som tagits inom just Jomala kommun. För drygt två år sedan tog t.ex. kommunstyrelsen ett uppseendeväckande beslut (KST § 248/06.09.2010) som utan motivering och tvärtemot vad lagen säger överförde kommunens kostnader för en allmän avloppsledning på en enskild markägare. Man får ha förståelse för att en relativt ny ledare inte över en natt kan ändra på vedertagen praxis i en förvaltningskultur som sedan länge sitter i väggarna, men det är heller inte att förvånas över att denna typ av förvaltning leder till frågeställningar om just rättssäkerhet, god förvaltning och rollfördelningen mellan politik och förvaltning.
Kommundirektören skriver att det inom Jomala kommun nu finns en allvarlig intern konflikt, vilket vi även har kunnat se i tidigare tidningsartiklar där tekniska chefen gått till angrepp mot byggnämnden som helhet, dess ordförande i synnerhet, den tidigare vikarierande kommundirektören samt mot kommunens politiker i största allmänhet. Orsaken till att nästan hälften av fullmäktiges ledamöter nu lämnat in en motion med begäran om en utredning uppges ju vara att tidigare ställda frågor lämnats obesvarade, dvs man upplever att man inte kunnat få klarhet i saken genom att föra ett ”vanligt vuxet samtal”.
Det är dock svårt att förstå hur en konfliktsituation ens kan föreligga? Spelreglerna är ju minst sagt solklara – politikerna har hela makten och tjänstemännen är skyldiga att genomföra vad politikerna bestämt. Hur kan ett sånt förfarande ens i teorin förorsaka en intern konflikt mellan politiker och tjänstemän? Om alla parter agerar på det sätt som det förutsätts?
Att tjänstemän och politiker ibland tycker olika är inte ovanligt men när kommunkansliets inre stridigheter direkt drabbar kommunens invånare och företag så har det gått för långt. Jag har själv haft flera ärenden i Jomala liggande på is eftersom man helt enkelt inte vågar gå vidare och ta upp saken med kommunen. Privata entreprenörer vill ta risker och satsa egna pengar i framåtsträvande projekt men stöter på problem när ärendet ska dras i kommunens långbänk. I slutändan blir detta till ett bakåtsträveri utan vinnare när arbetsplatser och näringslivets utveckling offras på prestigens högaltare. Högst antagligen är kommunen själv den största förloraren.
Chefredaktör Lampi menar att det är överkurs att kontakta JK och man kan inte annat än hålla med – i grund och botten handlar det om rena småsaker. Vi har tidigare sett Kommundirektör Carolina Sandell visa prov på både kompetens och kapacitet och inte minst för jomalabornas skull bör det nu fås ett omedelbart slut på denna långvals som egentligen inte är något annat än en storm i ett vattenglas.
Med vänlig hälsning
Michael Donalds, arkitekt
Medlem i Finlands Arkitektförbund SAFA
