DELA

Tack till Michael Hancock

I lördags vaknade man upp och såg möjlighet till en väldigt fin dag, trots de begränsningar som ett sjukdomsvirus försatt människorna i. Det fina med lördagen blev dock kortvarigt och försvann då tidningen Åland dök upp och man läste ledarsidan.

Hela ledaren av Henrik Herlin var en katastrof, även om jag inte vill använda det ordet efter Estonia. Den olyckan var en katastrof.

Precis allt det han skrev känns fel. Ända från att dra fram judarna och jämförelsen från 1500-talet till att tillgång och efterfrågan är rätt ögonblick för att en okontrollerbar prisutveckling skall bli saliggörande. Och detta skulle i sin tur göra det möjligt för att varorna skall räcka åt alla.

Men pengarna och varors pris just då gör att en stor del av människorna blir utan och de som har råd, köper nog inte för att dela med sig åt andra.

Så kom det första mothugget, då Kerstin Kronqvist på ett hovsamt sätt försökte få Herlin att ta reson. Så länge Herlin har en penna kvar är det klart att han har sista ordet. I tisdagens tidning Åland gör Kerstin K. ett nytt försök. Hon har ju helt rätt i det hon skriver.

Tack till Michael Hancock som hugger emot ordentligt i tisdagens Nya Åland. Att Herlins ledare i lördags fick gå i tryck var en svår olycka och det du skriver Michael handlar ju om hur det borde vara.

Härom dagen hade jag avgörandet hos mig själv att fortsätta prenumerationen på Nya Åland. Vilken tur att det blev förlängning!

Än en gång – tack Michael Hancock.

TORBJÖRN SJÖBLAD