Tack corona, för läxan
Vi upplever nu en tid som vi bortskämda 40- och 50-talister inte upplevt tidigare, men väl vår föräldrageneration. De upplevde krigen.
Undantagstillstånd. Staten som tar i med hårdhandskarna för att hindra en alltför hastig smittspridning. Ekonomin hotar köras i botten. De äldre och de skörare kan dö av smittan. Men det här är bara början. En västanfläkt jämfört med den storm som väntar oss bara något decennium bort när klimatförändringen slagit till ordentligt med 3-4 grader uppvärmning av planeten Tellus.
Som tur är, är det vi som är orsaken till uppvärmningen, vilket betyder att vi har möjligheten att göra någonting åt den. Precis som vi gör med det aktuella coronaviruset. Det tar ännu några månader innan vi är tillbaka i något som liknar normaltillstånd när det gäller de sociala kontakterna. Andra saker återgår inte. Det är nu läxan skall läras när det gäller klimatpåverkan, de tuffa politiska besluten tas, en modernare ekonomisk världsordning komma till, där den omhuldade tillväxten och marknadsekonomin tar nya banor, där medvetenheten om vårt gemensamma ansvar ökar.
Politiskt kan det som följer på coronaviruset vara dödsstöten för liberalismen som vi känt den i västvärlden sedan andra världskriget. Om liberalismens död har den israeliske historikern Yuval Noah Harari skrivit (Homo Deus). Nu krävs kollektiva lösningar och hårda tag för att genomföra förändringarna. Men inte vill vi ha fascistregimer som i Ryssland, Polen, Ungern, Turkiet, Kina (jag använder den termen för alla totalitära och halvdiktatoriska regimer).
Hur kan vi rädda så mycket individuell frihet som möjligt, yttrandefrihet, mötesfrihet, tillgång till kunskaper? Det är en utmaning för politiken framöver.
Vi måste börja tänka som ett folk, läser jag i David Wallace-Wells ”Den obeboeliga planeten”. Vi är ”ett enda folk, där alla delar samma öde.” Det är här som coronaviruset lär oss läxan. Att ta ansvar för varandra. Följa det som politikerna, myndigheterna, experterna säger. Därmed inte sagt att vi inte skall få ifrågasätta åtgärder och beslut och kräva svar. Och ha rätt till det.
Men vi kanske inte har rätt till att resa och konsumera hur som helst längre, vi kanske måste dra ner på våra krav på det bekväma livet. Det finns så mycket annat att fylla livet med. Och här är en läxa till som coronaviruset ger oss. Nya lösningar och en större gemenskap i krisens skugga. Man blir varm i hjärtat när man ser på sociala medier alla kreativa och ansvarstagande människor, och all den humor som flödar. Det ger hopp om Homo Sapiens.
ULF WEMAN (S)
