Svar till Suzanne Humphries
Jag uppmanade i Nyan 19.9 alla som har intresse för att för 40 euro lyssna på en icke-experts extremuppfattning om vaccinationer att gå på din föreläsning på Åland.
Anledningen till detta var att jag svarade en person som i en tidigare insändare uppmanat mig att gå på föreläsningen och att jag tycker att det är viktigt att försöka beskriva saker och ting på ett rättvisande sätt.
Jag står fast vid den uppmaningen och förklarar nedan varför. Först vill jag dock göra det klart, och det kan vi säkert enas om, att det inte är möjligt att ingående diskutera belägg för barnvaccinationsprogrammet på det utrymme en insändarsida medger. För kännedom kan jag bara kort nämna att jag och andra tidigare utbytt skrivelser i Nyan om påståendet “infektionssjukdomars nedgång (med nästan 100 %) före vacciner började användas” och att jag just baserat på officiella data bl a konstaterat att detta är helt osant exempelvis avseende polio i Sverige (Nyan 27.9.2013).
Så till frågan om din expertis. Jag å min sida menar att de i stort sett samstämmiga rekommendationerna kring barnvaccinationsprogrammet som ges av THL i Finland, Folkhälsomyndigheten i Sverige, ECDC i Europa, CDC i USA, WHO globalt och många andra instanser som tillsammans har både den talrikaste och största kompetensen inom vaccinationsområdet i världen, är bra. Stödet för rekommendationerna finns att få från dessa organisationer.
Du å din sida menar att världens samlade expertis inom fältet har fel. Din egen formella expertis och utbildning, samt dina tidigare tjänster som läkare framgår av din insändare. Av den information du själv ger gäller dessa till alla delar det njurmedicinska området, och saknas helt och hållet inom det infektions- och samhällsmedicinska områdena (eller något annat fält kopplat till vaccination). Således saknar du formell expertis inom vaccinationsområdet.
Nu är det ju dock så att den formellt största kompetensen också kan ha fel. Det har hänt tidigare och kommer att hända igen. Ett utmärkt exempel är historien om Nobelpristagarna i fysiologi eller medicin 2005; två australiensare, en ung kliniker och en patolog, menade sig på 1980-talet ha gjort upptäckten att magsår orsakades av en bakterie.
Vid denna tid var den allmänt rådande uppfattningen bland läkare att magsår huvudsakligen orsakades av stress och livsstilsfaktorer och behandlingen var framför allt kirurgisk. Det fanns förstås också, som vanligt, en uppsjö helt odokumenterade ”alternativa” och för individen dyrare behandlingar saluförda av diverse personer utanför hälso- och sjukvårdssektorn.
Genom australiensarnas eleganta experiment, vilka de på sedvanligt vis redogjorde för i vetenskapliga publikationer fick den skeptiska massan ge vika och ett paradigmskifte skedde; magsårssjukdomen kunde från och med då i de allra flesta fall behandlas framgångsrikt med en kort antibiotikakur.
Denna historia (och många andra) visar på något jag sätter stort värde på inom den moderna medicinen och som gör den så dynamisk och rolig att arbeta inom; den är långt ifrån perfekt, men har mekanismer som främjar kunskapsutveckling och förbättringar. Oavsett vilka formella kvalifikationer man har kan man genom solida forskningsresultat föra fältet framåt och välta det som andra uppfattat som självklart över ända. Skillnaden mellan de australiensiska pionjärerna och dig är att du inte har en enda vetenskaplig publikation inom det område du menar dig ha revolutionerande kunskap inom.
Istället för att argumentera utifrån egen kompetens eller forskning är din metod att hävda att i princip hela den medicinska expertisen världen över har feltolkat den enorma kunskapsmassa som andra skapat på vaccinområdet. För att försöka stödja denna sensationella hypotes hänvisar du till den existerande litteraturen på ett vinklat och icke-representativt sätt. Det kan vara intressant för läsarna att få ett konkret exempel på hur detta kan yttra sig och jag ger därför ett sådant.
I en artikel du 27.8.2013 skrivit för hemsidan www.therefusers.com hävdar du att Israels poliovaccinprogram saknar vetenskapliga belägg (samt spännande nog också bland annat att det finns grunder i bibeln att stödja sig på för att avstå vaccination). Det som du däremot uppger är visat är att ett lågt sockerintag minskar antalet nyinsjuknanden i polio.
Som stöd för detta ger du två källhänvisningar. Den ena är till en artikel skriven 1991 av en holländsk man som själv haft polio; F van Meer. Den idé han framför i artikeln, vilken han själv beskriver som spekulativ, är att polioepidemier inte orsakas av poliovirus utan av vissa sockerarter. Han framför en förhoppning om att någon annan ska forska kring detta. Den andra hänvisningen är till en artikel skriven 1951 av läkaren B Sandler. Denne konstaterar att man samma dag som man slutar äta socker är skyddad mot polio.
Ett “bevis” för detta som framförs i hans artikel är att polio är okänt bland eskimåer som bara äter fisk och kött. Med offentligt tillgängliga data kan vi enkelt konstatera att polioepidemier har setts vid upprepade tillfällen bland inuiter (“eskimåer”) på Grönland sedan 1858. I dagens grönländska samhälle, där man konsumerar mångfalt mer socker än tidigare, har inte poliofall setts på många år, till skillnad från de tider då grönländarna var helt ovaccinerade.
Jag känner inte igen den beskrivning du ger av förhållandena i Finland och Sverige. Den överväldigande majoriteten föräldrar låter vaccinera sina barn inom våra allmänna vaccinationsprogram och är mycket nöjda med det. Sjukdomarna som vaccinationsprogrammen skyddar mot är extremt ovanliga hos oss.
Mitt intryck är att vi som arbetar inom hälso- och sjukvårdssektorn gör vårt bästa för att hjälpa de barn och vuxna som drabbas av besvär som är förenliga med vaccinationsbiverkningar. Lyckligtvis är nästan samtliga sådana av lindrig och övergående natur. Det fåtal patienter och anhöriga som lider av besvär som vi efter undersökning inte bedömer vara kopplade till vaccination, men som de anser är det, tycker vi oss inte hjälpa på bästa sätt genom att bejaka sådan oro.
Vi försöker istället hjälpa dessa personer på annat sätt. Ibland lyckas detta, ibland inte.
Avslutningsvis tror jag att det är svårt för oss att övertyga varandra gällande barnvaccinationsprogrammet. Jag ser dig på detta område som en konspiratoriskt lagd särling med ett generande dåligt faktaunderlag och du tycks se mig som en lättledd vaccinpolitruk utan förmåga att tänka kritiskt.
Det som vi i alla fall tycks ha gemensamt är att vi båda anser det önskvärt med mer högkvalitativ forskning fristående från läkemedelsindustrin. I denna strävan önskar jag dig uppriktigt lycka till.
Axel Hansson
Tjänstledig landskapsläkare
