Sunt förnuft behövs i lagstiftningen
Lagtingsledamot Igge Holmberg (S) förordar i sin insändare att polisen borde bötfälla alla nyårsskålare på torget två år på raken, för att utradera alkoholbruket. Min åsikt är att det finns någon slags felprioritering i vår lagstiftning om den förutsätter bestraffning av vuxna ansvarstagande människor som sköter sig, inte stör någon eller äventyrar någon annans rättighet.
Dagens ordningslag innehåller ett totalförbud mot all alkoholförtäring i Mariehamn och Godby (exkl. serveringsområden). Motsvarande förbud existerar inte på övriga Åland. Då ordningslagen skulle uppdateras gav polisen ett remissutlåtande, där man i korthet utvärderade hur målsättningen för 4§ i ordningslagen har uppfyllts, dvs. stävjande av alkoholförtäring och att förhindra missbrukare och andra att församlas på olika platser i centrum. Att det dricks trots totalförbudet noterar också ltl Holmberg i sin insändare.
Inte bara har målsättningen misslyckats, också ålänningen i gemen bryter regelbundet mot totalförbudet vid studentdimissioner, valborgsskålar och picnicar. Benhård polisövervakning i den stil som ltl Holmberg efterfrågar går att genomföra med dagens resurser, men till priset av att polisen då inte gör något annat.
Då jag senare begärde en tilläggsbeskrivning av hur ordningsövervakning enligt 4§ går till, fick jag bl.a. svaret att ”Endast om de är störande så skrivs en ordningsbot ut på ordningsförseelse”. Förslaget som landskapsregeringen nu lägger går ut på att polisen ska kunna göra just denna bedömning av om alkoholbruket är störande (som polisen i praktiken redan gör).
Det rättsläge vi har idag är inte hållbart. För att ett förbud ska fungera måste det dels upplevas som legitimt och vettigt, dels måste den som ansvarar för att genomdriva förbudet ha tillräckliga resurser. Idag har vi ingetdera. Det är därför landskapsregeringen har lagt förslaget att begränsad alkoholförtäring kan tillåtas i ”park eller därmed jämförbar allmän plats” under stränga förutsättningar: Att personen i fråga sköter sig, inte stör någon och inte äventyrar någon annans rätt att använda platsen. Då blir det tydligt var du, under vissa förutsättningar får inta alkohol och var du inte får det. Vad sänder då detta för signal? Signalen är att om du är myndig, sköter dig, inte stör ordningen eller äventyrar någon annans rätt så finns det några utpekade platser där du får förtära alkohol, men bara under förutsättning att du inte stör.
För mig väger det tungt om polisen – den myndighet som ska verkställa hela ordningslagen – konstaterar att totalförbudet inte har haft den ”opinionspåverkande” verkan som lagstiftarna har eftersträvat, utan i praktiken gjort Mariehamn till en enda stor gråzon som polisen saknar resurser att övervaka (till den del det rör 4§). Lagstiftning ska hindra folk att göra brott, inte i princip göra varje medborgare till brottsling.
Som moderat anser jag att alkoholförtäring ska begränsas, men alla förbud är inte av godo. T.ex. enportionsregeln saknar både huvud och fötter, vilket också social- och hälsoministeriet nu medgett. Jag anser inte det är ansvarsfullt att upprätthålla totalförbudet såsom det är formulerat idag.
Den halvt förverkligade regel vi idag har i 4§ ordningslagen har inte fungerat utan har börjat urgröpa respekten för lagstiftningen i övrigt. Det är dags att vi förtydligar vad det är som gäller.
Wille Valve, kansliminister
