Sunt förnuft är att rekommendera även när det gäller hundar
Katja Koskinen har i sin insändare 7.1.2016 ställt en öppen fråga till polisen om problematiken i anknytning till hundar som attackerat andra hundar samt påföljderna. Polisen kan inte gå in på närmare detaljer när det gäller enskilda ärenden, men besluten i varje enskilt ärende baseras på förutom en juridisk bedömning, även på en helhetsbedömning av händelsen och parternas berättelser.
Enligt gällande ordningslag (ÅFS 23/2010) skall för bevarande av allmän ordning och säkerhet ägaren eller innehavaren av en hund hålla hunden kopplad inom tätorter. Hundar får inte heller komma ut på motionsslingor eller andra liknande banor okopplade och inte alls ut på allmänna badstränder, lekplatser för barn, på torg under torgtid, i skidspår som iståndsatts för allmänt bruk eller på idrottsplaner, om det inte är särskilt tillåtet. Försummar man denna skyldighet kan man för ordningsförseelse dömas till böter.
Strafflagen (FFS 39/1889) innehåller stadganden om underlåtelse att övervaka hund. På Åland tillämpas strafflagens 44 kap. 8 §, enligt vilken en ägare eller vårdare av hund som inte avhåller eller försöker avhålla hunden från angrepp på människor eller husdjur skall dömas till böter för underlåtelse att övervaka hund. I rikslagstiftningen har ovannämnda strafflagens paragraf ändrats år 2002 och lagtinget har på hösten 2015 föreslagit att gällande strafflagens 44 kap. 15 § skall bli tillämpbar när ändringen av ordningslagen för landskapet träder i kraft.
Enligt strafflagens 44 kap. 15 § 1 mom. skall den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att på behörigt sätt vakta ett djur som är farligt för människor och som han eller hon ansvarar för dömas till böter. I lagens förarbeten har man konstaterat att det inte finns något stort behov av en särskild straffbestämmelse om underlåtelse att vakta djur. Den som ansvarar för ett djur skall på basis av vållande ersätta direkta skador som djuret orsakat.
Till exempel kan hetsande av en hund på människor bestraffas som misshandelsbrott och om ett slarvigt vaktad farlig hund biter någon kan det bli fråga om vållande av personskada. Att hetsa ett djur på andras djur eller annan egendom som tillhör andra i syfte att åstadkomma skada kan utgöra skadegörelse.
I förarbetena har man dock poängterat behovet av en särskild straffbestämmelse med tanke på sådana situationer när en skada ännu inte har uppstått, men där underlåtelse att vakta djur ger upphov till en farlig situation. Bestämmelsen medför då rätt att redan innan någon skada har uppstått ingripa i situationer när fara och befogad rädsla orsakas p.g.a. att ett djur inte bevakas tillräckligt noga.
Med farligt djur avses alla slags husdjur som hålls som husdjur och som kan vara farliga för människor. Bedömningen när ett djur är farligt kan vara svår. Enligt förarbetena skall den som håller djuret vara medveten om att djuret är farligt, eller det skall åtminstone visas att personen har haft skäl att anta att djuret kan vara farligt. I sista hand är det domstolen som tar ställning till om brott har begåtts.
Som ovan framgår är tillämpningen och tolkningen av lag inte alltid så enkel, men som sammanfattning kan konstateras att även om hundar får vara okopplade utanför tätort, betyder det inte att ägaren eller vårdaren skulle befrias från sitt ansvar att hålla hunden under kontroll och att ersätta de skador som hunden orsakar. Sunt förnuft och beaktande av andra människor är att rekommendera även i dessa situationer.
Ålands polismyndighet
Maria Hoikkala
polismästare
