Studerandes rättssäkerhet
Jag blir bestört när jag läser i tidningarna hur de studerande inom utbildningsprogrammet media och kommunikation behandlas. Varför nonchaleras deras rätt till lärarledd undervisning i enlighet med landskapsförordningen?
Det är utbildningsavdelningens skyldighet att i kraft av övervakande myndighet se till att den åländska lagstiftningen följs.
Håltimmar och lärarlösa lektioner tycks vara dagens modell, inte bara på media och kommunikation. Hanteringen visar klart att mediautbildningen ska köras i botten och sedan läggas ned.
Enligt landskapsförordning 75/2011 § 5 har varje studerande rätt till 1200 lärarledda 45 minuters lektioner per läsår. Med 37 arbetsveckor betyder detta minst 32,4 lärarledda lektioner per arbetsvecka vilket utgör den garanterade undervisningstiden som landskapsregeringen har fastställt i förordning för att säkra de studerande undervisning. Skolan har inte rätt att ersätta lärarledda lektionerna med håltimmar, självstudier eller ledig tid. Utbildningsavdelningen borde ha reagerat.
De valbara ämnena hanteras mycket märkligt. Enligt förordningen omfattar yrkesutbildningen allmänna ämnen, yrkesämnen samt valbara ämnen. Huvudmålsättningen är klart formulerad i § 9 i lagen om gymnasieutbildning 13/2011 och beskrivs grundligare i de åländska läroplansgrunderna.
Förutom att utbildningen ska ge den studerande sådana kunskaper som krävs för att självständigt utöva ett yrke ska utbildningen även förbereda den studerande för yrkesinriktad högskoleutbildning eller andra på gymnasieutbildningen baserade studier.
Genom beslut i landskapsregeringen är det endast de som har över 7 i medeltal i vissa ämnen som ges den möjligheten. De övriga, den stora gruppen ungdomar, har förbjudits att läsa fördjupad svenska, engelska och matematik inom den valbara ramen. Ämnen som skulle ge dem möjlighet att utvecklas inom valt yrkesområde. Det kan inte vara så tänkt att ett stadgande i en lagparagraf bara gäller vissa få utvalda.
Alla yrkesstuderande ska ha samma rätt. Nu tvingas de studerande som inte får välja att i stället räkna olika fritidsaktiviteter som valbara ämnen. Yrkesutbildningen har därigenom för många utvecklats till en återvändsgränd. Hur länge ska detta få fortgå?
Sture Skogberg
